Det är tisdagmorgon.
Vi morgonsuddar. Utan stress, tid att passa eller någon plan att avbryta vad vi gör just nu; bara är.
Utanför fönstret yr snön bestämt. Vivlar runt retligt på typiskt aprilvädervis. Nu är jag här igen! ,liksom.
Här inne försöker vi vakna till liv. Ja, Liten är mer än vaken redan. Läser Ingrid, svajsar runt i sitt nattlinne med trasan som en scarf och säger t-t-t-tittah!. Han är fancypancy, alltså. Om än den där trasan är så snuskig att jag kolavippar av bara tanken. Liten gillar den. Skarpt.
Idag ska jag bara njuta av att vara hemma. 5 veckor av gå-iväg på morgnarna, gör att jag lätt som en plätt kan tänka mig att vara inne precis hela dagen och göra allt-och-ingenting. Vädret är riktigt innemysarväder. Men känner jag mig själv rätt blir det garanterat en långpromenad i snöyran. Det låter ganska skönt faktiskt, med friskluft. Jag känner en liten retlig migränkänning, som var helt och hållet väntad idag. Det var väldigt längesedan sist. Men nu i slappna-av-tider så…
Dock inte något jag tror kommer bryta ut. Det är inte sådär att jag ligger och sliter mig i ansiktet för att jag inte har någon känsel i halva ansiktet, efter att då gått igenom synbortfall på ena ögat, och nu bara har så ont att jag smått kreverar och absolut inte kan titta upp ovanför täcket. Inte så. Som jag fått ett par gånger i livet. Nu är det snarare fy-tusan-vad-skönt-att-få-vara-ledig-huvudvärk. Och den kan jag obehindrat leva med. En kopp kaffe på det här så…
– tillsammans med han som är på letarjakt efter mormor och morfar…
Tisdag, alltså. Snön yr och vi sladdar på här inne. En smått väntad huvudvärk som botas med kaffe och synen av den gulligaste ungen jag vet. Vi har det bra, med andra ord.
Hoppas Du får en bra dag!
Senaste kommentarer