Har det rätt så rysligt gott just nu.

Varit ute i ishavsvindar och snöyra, som sedan byttes mot enbart storm och en värmande sol. Minimannen sover fortfarande i vagnen efter vår runda. Jag passar på att sörpla kaffe och fixa och dona lite.

Skickar mail, svarar på mail, ringer och har mig. Det händer saker här bakom kulisserna, som ni säkert förstår. I vanlig ordning berättar jag såklart, men inte nu. Ännu.  Finaste almanackan används flitigt. Nu är den sådär skönt lagom-blank. Men dom där sidorna som går att använda till att anteckna, skriva listor, kludda på drömmar inför framtiden… dom sidorna, är väl använda nu.

Blommorna framför mig får mig att stanna upp och bara andas en stund.

Å ena sidan tycker jag att jag är rätt så bra på att njuta av nuet och av stunden här och nu. Å andra sidan är jag jättedålig på det och istället världsbäst på att trumma på, dundra på som en maskin och gå på autopilot. Målinriktad, minst sagt. En drivkraft, på ett sätt. Men ibland, som precis just här och nu, får jag säga åt mig själv att bromsa. Bara sitta stilla en stund, inte göra nånting. Jag är dålig på det, att bara-vara-vara.

Blommorna? Dom sjunger på sista versen men är vackra i alla fall.

Så ja, här är jag. Precis nu. Och andas. Bravo.

Lillafrun.