Jag stack iväg i morse..
..och hade en sån där timme av ren och skär musikglädje. Hade pianolektion i min jag-unnar-mig-kurs som är en kurs som jag egentligen inte alls behöver läsa, men som jag valt att läsa som en present till mig själv. Sen mötte jag upp kompanjonen och vi började på vår rapport. Drog hem till pojkarna efter ett par timmars skrivande.
Liten sov, så jag passade på att öva både fiol och piano. När han sedan vaknade hakade han på, såklart. Att plinka på pianot är bland det bästa han vet.
Jag har i typ halva hans liv försökt lära honom att klappa händerna. Alla andra cirkuskonster har han tagit till sig, men klappa händerna har han spolat totalt. Han klappar på bordet och sådär istället, precis som pappa. Men så häromdagen, när jag spelade något svängigt på pianot, då ställde han sig bredvid och böjde på knäna i en väldans fart och klappade sina småhänder samtidigt.Och nu kör han stenhårt med det där. Aah, så gulligt!
I eftermiddag körde vi ett skrivarpass till, och är nu så jädrans nära moderkakans touchdown (läs HÄR om du inte förstår vad jag yrar om ..) att det är löjligt.
Så när min hjärna kändes mer som en urvriden disktrasa än något annat, där i sena eftermiddagen efter rapportskrivandet avslutats, då drog jag och Liten ut med vagnen. Det stormade ishavsvindar vid vattnet, men det var precis vad jag behövde, den där rundan tillsammans med Minimannen.
Nu håller vi på att piffa lyan; dammsuger och torkar och skurar och vädrar och sånt. En del är gjord och nu är bara resten kvar…
Jag har en liten Miniman med mig. En typ av minimarodör skulle man kunna säga. Gör allt han kan för att välta ut skurhinken och använder den knäskurande morsan som klätterställning. Alltsammans med en enda fett gapskratt!
Och lyan, den har minsann blivit lite minipåskpimpad. Med videkissar vi plockade häromdagen, som nu fått komma in från baltanen och istället pryder vårt lilla köksbord och viskar om påsk och vår.
Å så fint med videkissar… Dem har jag inte hittat här hemma, de är ju så ljuvligt söta!
Men tog in bokkvistar idag för när de slår ut blir man ju lycklig. vi har en gigantisk bok på tomten… Den är mååååånga år och helt magisk må du tro!
Jag har städat nästintill maniskt i två dagar… Lite så jag agerar när hjärnan går på högvarv. Nu är det skinande rent och ordning i varje vrå och jag känner ro i själen. Rosa tulpaner på bordet, en vacker rosa hortensia i vardagsrummet… Rosa kuddar och mera grått… Ja, det ger mig tillfredsställelse att ha ordning;-)
Kram o ha en fin kväll!
/Anna
Ps: jag är sååå himla imponerad av alla som kan spela ett instrument och du kan TVÅ! När jag gick i skolan var man tvungen att spela blockflöjt först… O var man inte tillräckligt bra fick man inte välja ett nytt. Det var jag o två killar i klassen som fick fortsätta med blockflöjten. Då sa lilla blyga jag… ”Då får det vara!”
O nej.. Jag är INTE hundra år, fast det låter så, ha ha ha ha…
Ja, alltså.. jag är så fascinerad… Ludna saker på en pinne, liksom!
Åh, bokkvistar låter helt exotiskt för mig 😛
Jag älskar också ordning och reda!! Vad duktig du har varit! Njut nu av jobbet och alla rosa blomster och ta hand om dig!
Vad gullig du är!! Du är garanterat dubbelbra på något inte jag kan. <3
KRAM och ha en god fredag imorn!