IMG_1109-red

Nu skulle det inte sitta helt fel med ett eget rum till Minimannen, som han kan fylla med alla sina fina leksaker, födelsedagsbordet och stolarna (bild här), Håkan och dockan Nellie och ja… sina prylar helt enkelt. Ingenting är ju omöjligt, så kanske dyker det upp ett litet fint rum till honom inom någon slags snar framtid.

Annars funkar det fint att ha hela köket i lyan som leksaksrum också!

IMG_1017-red

Den här måndagen har varit halvkonstig, alltså.

Det är lite svårt att förstå att jag absolut inte har något måste-göra nu, som jag ska hinna med när Liten sover eller så. Det lär ta några dagar att förstå detta. Det är ju faktiskt bara dag ett idag. Jag har mest känt mig rastlös och krypig i kroppen, liksom. Men vi hade världens mysigaste morgon, tvättmaskinen har jobbat på hela dagen för allt vad den är värd. Under förmiddagen satte jag ihop ett nytt tabatapass och svetten fullkomligt dräpte om mig. Minimannen sov gott ute i regnet under tiden. Sen har det fixats med både det ena och det andra. Och lekts och busats och och ringts lite hittan och dittan.

Och idag gjorde jag ett nytt försök med lösögonen.. Bara det att..För sånt där har jag inte tillstymmelse till tålamod och vill bara att det ska gå fort och fort och funka på direkten. Står där som ett svart moln framför spegeln. Gapar som en galen och sliter i ögonlocket och den där linsen far all världens väg. Den svarta mascaran jag ävlats smeta på mig är överallt förutom just där den ska vara. Så svär jag och brottas med mina stackars rädda ögon som blinkar febrilt för sin överlevnad. Till slut så. Sekunderna det tar för att få saker och ting på plats, känns som kliande evigheter varenda en. Alltså.. Jag fick hejda mig när Minimannen stod bredvid och började härma mina utbrott. Då fick en ge sig, liksom.. Och jo, idag kändes det nog lite mindre skavigt. Det var ju himla bra, för nog var det härligt med promenaden idag, där jag slapp glajjor med regnstänk.

IMG_1000-red

Men jag har svårt att slappna av liksom. Det kommer väl, tänker jag…

Men som sagt, tålamod är inte min grej.  Så som med allt annat vill jag gärna känna mig lugn som en filbunke och avslappnad och ja, kunna njuta av den här tiden just nu och allt vi har framför oss, fullt ut. Att jag kommer bli någon andas-in-och-ut-genom-näsan-typ, det är ju bara lägga ner. Det kommer aldrig hända. Jag är för hyper för det. Jag hoppas bara på att jag ska komma ner i varv, så pass att ja inte springer runt och tänker att jag har en massa saker att göra, fastän jag inte har det.

IMG_1113-red

 

Lugn, lycklig och bekymmersfri blir jag när jag tittar på min älskade ettåring som sitter på köksgolvet och hamrar (eller helt sonika bara trycker med sitt lilla pekfinger) ner dom färgglada bultarna. Han har så många fina leksaker nu. Flera av dom i trä, så fint och bra. Och roligt, säger Minimannen!

Nu väntar måndagkväll. Med hela familjen samlad kring matbordet och med timmar av mys och oplanerad tid ikväll.

Jo, nog njuter jag allt… och jädrans! där andades jag nog både in och ut genom näsan… 

Ta hand om er.

Lillafrun

 

G-VMBJT57ZE4