Dagen och kvällen igår flöt på, och var så himla fin bara. När mörkret föll var vi toktrötta, både jag och Minimannen. Så efter att han slurpat vällingen i soffan i min famn, så somnade vi där båda två. Helt otroligt mysigt, det händer ju typ aldrig att han somnar i famnen nuförtiden. Jag vaknade yr och lyfte oss båda till våra sängar och sov vidare, gott och utan några aningar. Sen plötsligt, 00.48, typ. Gallskrik. Där börjar ett kaos på ungefär en och en halv timme, följt av upphackad sömn till 05.50, typ. Sen har vi fått några härliga sovtimmar, nu på morgonen. Men det är grusigt idag,
..och så jädrans typiskt.
Jag kan räkna på en, max två händer som det varit krångliga nätter för oss. Liten ammades såklart på natten när han var pyttebäbis, men äta och sen somna om var ju inga jobbigheter med dom där amningshormonerna som gjorde att jag hade kunnat springa tre marathon per dag, typ. Och när han var sju veckor började han sova hela nätter. Så jag säger ju det, jag och M vet inte hur det är att ha barn, egentligen. Liten har skämt bort oss totalt. Att få tankad nattsömn varje natt till exempel, är liksom guld värt och lite till. Både stor och Liten. Och det är bara att vara tacksam. Det är liksom ingenting vi gjort rätt för, eller så. Bara fått serverat att han är en ”sån” unge,-
Och därför klagar jag inte, inte alls.
Det är bara det att det inte är så kul att känna den där villrådigheten och rädslan att något är jättefel, när man är själv och inte kan fundera tillsammans. Men det gick bra för oss, ändå. Och till slut hittade vi ett sätt, jag och Liten;
Tandborsten att tugga på och babblarna på full fräs. Mitt i toksvarta natten. Vad gör man inte, liksom…
Ett tag blev jag rädd att han hade ont i halsen, nästa sekund tänkte jag öronen. I en tredje att han hade ont i magen.. men det har han aldrig ont i och inget konstigt hade han ätit. Så i den fjärde sekunden, när han låg där och tuggade frenetiskt på lilla tanborsten och snörvlade samtidigt som han dansade till sina favoriter. Då fattade jag.
Ännu ett tandrace på g, såklart. Och den här gången är det nog lite större tänder, typ hörntänder, som känns lite mer än dom tidigare..
Vi har skön lördagmorgon nu i alla fall. Frukost och sen har vi krypit tillbaka i sängen och myser. Liten tuggar tandborste och morsan dagbokar så snabbt hon bara kan. Så känner vi oss lite småduktiga att ha sovit själva och dessutom klarat en sån där natt vi inte alls är vana. Japp.
Senaste kommentarer