Den här veckan har varit så fullspäckad på alla sätt och vis, så fullproppad av intryck och jag känner mig så tacksam och varm i hjärtat. Allt har gått så bra med allt och med den hjälp vi fick igår, alltså..

I morse när jag dagbokat från sovrummet och vi skulle kliva upp och börja duka fram frukost.. då möts vi av en lapp där det stod ord skrivna med så mycket hjärta att jag blev alldeles rörd. Svärisarna hade ätit frukost och sedan packat och börjat resan söderut igen, ”vi tänkte att ni behövde sova”, stod det bland annat. Ja, dom är fantastiska dom där två, inte undra på att deras son är en riktig pärla.

Så vi blev lite småsnopna med dukade frukost till oss själva och hade sedan en välbehövligt lugn morgon. Liten sov inte så bra i natt heller, ändock bättre än natten innan men det är helt klart så att han inte riktigt är i vanlig Minimannen-mode. Han tycker nog också att det är konstigt det som händer nu… plus dom där tänderna då, som jag genom en brottningsmatch och nästa några fingrar kortare, lyckats se är på väg både här och där. Stackarn.

I alla fall. 

Mannen stack ut och sprang, jag sov ner Liten och packade ytterligare en låda. Sen drog jag ihop vännerna för ett fika ute på gården. Vår kära granne fyller år och sånt måste firas, och eftersom vi har frysen full av fika från Litens ettårskalas så blev den ekvationen väldigt lätt att lösa. Och det var så otroligt mysigt att vara där ute, fika, rikta nosen mot solen och ha en stund tillsammans.

Älskade vänner!

Och titta här..

Hur gulliga får man vara! Kompisarna. <3 (Kika in HÄR, för att läsa mer om den lilla Sessan och hennes fina päron! Våra vänner för livet-vänner. <3 )

Och nu har jag också fått vara ute på en springtur, vi har piffat till oss alla tre och ska nu vandra bort till hjärtevännerna för middag. Det är mycket känslor nu och alla är vi ledsna över att inte längre kunna bo så nära varandra, vi vänner, som vi gjort nu så länge…

Ljuvligt springväder. Premiär med tunna springtights! 

Och, jo just det… 

..där nånstans på mitten av söndagen råkade jag såklart låsa oss ute också.

Men nu kan vi ju det där, så det var bara knata upp till villakvarteret och fråga några gulliga typer om en stege.  Mannen drog till med värsta steg-posen..

Inga problem. Slutet gott, allting gott!

En söndag med extra allt. <3

Lillafrun