Vi säger Fredag! med ännu en bubblig bild.
Idag har vi inga direkta planer alls. Känns skönt. Det vi vet är att vi innan kvällen är fulltalig taikonsfamilj, för första gången sedan i julas. Jag ser fram emot den här helgen, med familjestoj, konfirmationsfirande och att få se synen av hur Liten kommer att älska att hänga med sina kusiner. Han bryr sig nämligen inte ett dugg om att han bara är ett år och hans yngsta kusiner (på min sida, alltså) är en sisådär fem år äldre. Lillhjärtat.
Jag sa precis till M; har du tänkt på att vi håller på att uppfostra ett barn nu?
Varpå han mummelskrattar och säger ha, ja och hur går det egentligen för oss? (Han syftar i denna stund då på att vi kanske inte riktigt får våra ”nej Sixten, du får inte vara där! Du kan ramla ner” att nå fram till lilla huvudet)
Minimannen stod i talande stund på kökssoffan, på väg att kliva upp i fönstret. Nyss var han ju på en utav köksstolarna och dansade!? Trots två miljoner nej. Vi är Liten hack i häl, heela tiden. Det är absolut tvunget då han gillrar sina egna dödsfällor stup i kvarten och jag får hjärtat i halsgropen mer än en gång om dagen.
Ibland kan jag inte hålla min och gapskrattet är där i tid och otid. Som när han står och svajar någonstans han absolut inte får vara, och håller på att tappa balansen och då säger ”Åda!” (ojdå!) med småbekymrad min. Då boorde jag kanske hålla min. Men det, är jordens störta omöjlighet.
Liten är i alla fall världens finaste Miniman, med stort hjärta, lycka i blicken och en riktig höjdare på att pussas. Då är jag nöjd. Vi får helt enkelt vara apföräldrar ett tag nu. För Liten är nu helt klart mer som en apunge än något annat.
Nu tar vi fredag!
-himlen är blå, jag ska få lyxa med en springtur samtidigt som mannen ska göra viktigheter vid datorn och Liten sova vagnen. Sen väntar helg och taikonshäng. Underbart! Önskar Er en fin helg!
Senaste kommentarer