Att en småregnig söndag kunna ta vagnen och gå på långpromenad. Välja vägen till Mäjadalen och förbi alla älskade där. Att träffa Storan en vanlig söndag, liksom. Att kunna vandra till byns bästa liljekonvaljställe och sätta sig ner på huk, bli småblöt, höra fåglarna kvittra och bara djupt andas in alla dofter som är just nu och plocka konvalj, för konvalj. Liljekonvaljer och lupiner att ta med hem som ett himmelsk doftande fång, så vackert att man får dåndimpen. Att sedan gå hem igen, smygsvettiga och göra sig redo för att åka på Litens kusins fotbollsmatch. Att där få träffa en människa som jag längtat efter och saknat massor och därmed bli så ohyggligt glad över kramar och utbytta ord från. Att bara vara här i kring, känna sig hemma, med hela hjärtat och med hela själen.

Bara en sån sak.

Det är så mycket som är fint med att ha flyttat hit, där vi en gång var små minimänniskor, både jag och mannen. Vi är hemma nu. Och titta, nu står liljekonvaljerna där i salen och är vackra, juninatt, som junidag.

Och idag är det måndag!

Regnet har dragit och solen är här. Likaså blåsten! Kära nån så det har blåst senaste tiden. Jag har lite olika saker på min agenda. Är sådär omåttligt peppad och håller näsan på att hoppa ur brallan. Jag behöver sandpapper, nån slags skrapa, en stor skopa tålamod, färg, pensel.. ja, dags att kila helt sonika!

Allt gott till Er!

– så roooligt att ni är så många som kikar in här om dagarna!!

Lillafrun