Nu när det börjat bli höst och svalare och betydligt mörkare och daggen ligger kvar länge om morgonen och jag liksom känner ett måste att gå upp på vinden och hämta ner klädkartongerna med höstiga tjocktröjor. Då kan man, om man vill, blicka tillbaka till en söndag för inte så längesedan. Då det var sommar och sånt.
Det enda som är likt, är att det var söndag då och är söndag nu.

Jag tänkte öppna hjärteasken lite. Häng med och blicka tillbaka lite!

Ö-kärlek. Visbyhäng. Vandring av strandpromenad och genom kärlekstunnel.

Vidare genom Medeltidsmarknad och in i den evigt vackra Botaniska trädgården.

Glass i solen.

Och massor av sånt där; 

Tjusande!

Och en massa gluttande av vackra Visby-vyer.

Och på-filten-middag i Almedalen; – en hutlöst dyr, småsnobbig, pizza som var den godaste jag någonsin ätit (tur det!).

Och så på toppen av den där makalöst fina söndagen, som var bland dom sista dagarna vi hade på ön för den här sommaren, så fick vi en magisk solnedgång ute på Högklint.

Där blev det visst ännu en puss och även det här, det finaste jag har-

Förevigande av småstrulig och lycklig Liten Familj.

Kärlek till den där ön, alltså. Tur att den finns kvar. Sommar som vinter.

Lillafrun