Att ha en Morfar.

En sån som leker med en, springer full-fart-framåt med en. Skjutsar i skrindan tur på tur. Har oceaner av tålamod och som låter en vara med på alla möjliga påhitt. Det, är lycka om något.

Liten har inte ”bara” oss; mig och M. Utan en hel Storfamilj, på både min och mannens sida. En Storfamilj som liksom omsvärmar Liten med så mycket kärlek att det inte finns någon hejd. Det är en sån trygghet och hjärtefin känsla för oss Päron. Att vara älskad och omringad av kärlek och trygghet, det är ju bästa som finns.

Mitt hjärta går av på mitten när jag tänker på hur otroligt tvärtemot det är för många andra barn. Precis just nu. Ute på svarta havet med blixt-snabbt-tickande småhjärtan. Tickandet beror inte på att dom har sprungit och jagat sin Morfar. Tickande beror på en oerhörd rädsla.

Världen är inte rättvis. Och det gör ont.

Jag är så förbenat tacksam att min unge får ha det så här, som han har det. Med en Morfar och en massa andra runtomkring sig. Trygghet och kärlek i överflöd.

Det, är lycka om något.

Lillafrun