Är det inte det dyrbaraste vi har, – tiden, alltså?
Jag kanske kommer banna mig själv…
-När jag är i gå-in-pensions-ålder och tycker att jag skulle ha jobbat lite till när jag var ung och egentligen orkade mera. Men just nu, i det liv jag lever nu; Livet-livet. Då, känns det helt rätt och helt underbart att bara jobba så mycket som jag gör. Jag vill inte bara orka att jobba, jag vill leva livet också. Och det både orkar och hinner jag nu, sån otroligt skön känsla. Något jag värderar så otroligt högt. Högst av allt i livet, faktiskt. Inga pengar i världen är mer värd än tiden tillsammans med mina fina pojkar.
Förra hösten var speciell och då fanns det inte alls så mycket tid att stanna upp, liksom. Men då hade vi ju också ett mål, som skulle göras under begränsad tid; att jag skulle skulle stå där på Examensdagen tillsammans med resten av klassen, med min Miniman i handen. Det är otroligt stor skillnad nu mot då, förra hösten, när mannen uppdragade i mer än massor, samtidigt som jag och Liten gick på Högskolan tillsammans och så det där andra som tillhör livet med en Liten som skulle hinnas med. Att bara ta hand om en lillvän, bara det är ju en heldagssyssla. Så jag känner att vi verkligen tar igen förra hösten nu, med mer tid att hinna andas mellan varven och leva på det där sättet vi älskar. Vi löste det så gott vi kunde förra hösten också, men det var tur att det bara var under några månader. För det var rätt tufft, helt klart.
Och nu?
Jag älskar att vara hemma på vår Drömgård. Jag har min lillvän, min man, bullar att baka i mitt stora kök, träningspass att träna, pyssel att göra, stora rum att städa, blommor att sköta om. Jag kan inte drömma om mer. Jag kanske inte är som så många andra 24åringar… för en vecka sedan fick jag till exempel höra orden ”du känns så gammal!” från en människa som kanske är 20 år äldre än jag. Av tonen i rösten att avläsa var det lite hån i orden. Vilket först gjorde mig lite paff och ställd men som jag sekund två mötte med; jasså det tycker du! Oavsett så trivs jag väldigt bra med det! ..
-Jag gör precis som jag vill och känner, och har så alltid gjort. Det bästa man kan göra, om du frågar mig.
Annars, måndagen?
Efter jobbet idag åkte jag raka spåret och hämtade min Miniman på Förskolan. Kära nån så glada vi är över att det nu går så bra att säga hejdå om morgnarna. Lösningen är att vi lämnar honom lite tidigare än vi gjorde i början.. det var så många ungar som kom precis den tiden och det var helt enkelt lite för rörigt för lilla ettåringen. Nu är det en lugnare start och han släpper pappan och vinkar till honom. M är omåttligt glad för det ska ni veta. När jag hämtade S idag så kramade han mig så vuxet på något vis; höll om mig och klappade mig på axeln. Jag fick hålla mig för skratt nästan… han ser saker, iakttar och så gör han det sedan.
När vi kom hem sedan, satte vi oss på bron och mellisfikade med den spåniga pappan. Otroligt lyxigt att komma hem i så god tid att det är så pass mycket kvar av dagen tillsammans med lilla familjen.
Nu är det kväll och det plockas i ordning från dagen, viks lite tvätt, nattas Minimänniska, läggs fram kläder till tisdags-Minimannen och så har den där svampen förvällts. Nu ska jag ta kväll och göra ingenting.
Måste ju vara en underbar känsla av att ha hitta hem. Du inspirerar mig på många olika vis, inredning, träning, mat & bak, pyssel och ditt fina sätt att se på livet. Tänker inte på din ålder när jag tittar in här utan bara att du verkar vara väldigt klok 🙂
Ja det är det verkligen! Jag är så himla tacksam.
Så roligt att göra, så glad jag blir!! Hejja dig med allt! <3
Kram! Och tack igen för så fina ord!
Du tänker så rätt tycker jag. Jag jobbade också mindre när barnen var mindre. Tyvärr kommer rädslan för framtiden ikapp. Ser många av mina kollegor nu som är pensionsmässiga men inte har råd att gå i pension. De jobbade deltid eller var hemma när barnen var små. Det var ju livet. Nu är de kanske änkor eller frånskilda. Och står där med en yttepytte pension.
Så jag har börjat jobba heltid igen. Efter några år av pluggande och mammaledig och deltid (5+3+2) så känner jag att jag ligger efter. Min man jobbar skift så barnen har nästan alltid korta dagar ändå. Var det inte så hade jag kanske tänkt annorlunda. För de är ju ändå de viktigaste.
Men oj så lång och tråkig kommentar. Sorry.
Det känns väldigt rätt och jag tänker att jag kommer hinna jobba mer framöver. Men inte just nu!
Jag vill inte att S ska vara på Förskolan fem dagar i veckan, två och en halv känns alldeles lagom nu när han är så liten.. men jag förstår också vad du menar!
Kram!
Så härligt att vara tillfreds med livet och tillvaron så som du är. Och att du gör precis det som passar dig och din familj är ju så det skall vara ❤️
Mysig eftermiddag ni ser ut att ha haft, skönt i mamma- och pappahjättat att det går bra med lämningarna på förskolan också ❤️
Ha det fint!
Kram
<3 KRAM till dig, goa människa!!
Hoppas att ni har fina höstdagar i detta ljuvliga väder!