Att ha både Världens Bästa Hjälpreda och Klippa runtomkring sig.

Där har ni honom;

Världens, kanske, BÄSTA Hjälpreda.

Ja, det kan helt klart diskuteras och jag är väl beredd att hålla med om att han nog är betydligt mer söt än behjälplig. Just där i stunden, låg han på köksbordet, från att ha klättrat upp i sin stol själv och sedan ur den på samma vis och upp på bordet, och åt sina russin. Allt blir liksom ännu roligare när man gör det uppe på köksbordet, säger han…. Morsan bakade tårtor och lagade mat för fullt, mannen var på byn och uträttade ärenden… så det var lite körigt där ett tag. Men jag kunde inte låta bli att föreviga vårat lilla liv som är så busigt att det inte är klokt. Ja, ni ser ju själva! Lycka personifierad.

Kära nån vad jag njuter av den här helgen.

Helt underbart att få tre dagar på raken tillsammans. Under Litens vila fick jag och mannen dessutom Litenvakt en stund av Litens Farmor och Farfar. Så då fick päronen sån där konstig tid; Tumanhandtid. Vi gjorde vad vi tycker är mysigt; snörade på oss snabbskorna och sprang bredvid varandra. Till en början med ett leende och mot slutet med maxpuls och grymt stolpiga ben. 8 tuffa kilometer i höga kusten-backar och vackert landskap, brevid den jag älskar mest på jord. Romantiskt och helt vidrigt jobbigt. Precis som vanligt lyckades vi peppa varandra till max.

Min Klippa. <3

Och nu?

-Är det lördagkväll.

Sista kvällen som 24 år för vissa (kära nån, jag har nog lite åldersnoja…). Allt som går är förberett inför morgondagens kalas och nu ska jag bara fortsätta njuta av det som är kvar av lördagen tillsammans med mina två och fortsätta dagens mission att lära Liten säga hurraa!. Vi är på god väg!

Och ni! Tack för alla goda ord om Verandan, jag har hälsat varenda ett till mannen och han blir så glad!

Ha en strålande lördagkväll. <3

Lillafrun