Och så satt jag där i finsoffan, alldeles varm i hjärtat, full av kärlek och lite med känslan av tomhet, på samma gång. Med doften av kalasfin familj ännu kvar i huset, fikat ännu framme i fall att någon möjligtvis hade orkat, lite, lite till innan dom kramades hejdå och åkte hem till sig. Och med den där vackra eftermiddagssolen som gjorde salen gyllene där jag satt.

Födelsedagen? Så himla, himla fin.

Började med den där fina morgonen, ni vet. Sen hjälptes vi åt att kalasfixa för fullt. Prickade av den ena att-göra-grejen efter den andra. Dukade och sådär..

Sen drog vi ut på ljuuuvlig höstpromenad.

Hela dagen var det så vansinnigt vackert väder! När vi kom hem så sov Liten i vagnen, så jag och mannen fixade med det sista samt gjorde oss kalasfina.

Min födelsedagskofta åkte på och ljusen tändes härs och tvärs.

Och så kom alla dom där älskade.

Och vi skålade för dagen och högg sedan in på lunchen; västerbottensostpajer med smörfrästa kantareller och ost- och skinkpajer. 
Hembakt, mjukt tunnbröd (vi köpte av en gubbe som stod vid dörren häromkvällen, perrrfekt!), sallad och sånt där.Och Liten?
Han vaknade och åt och svajsade runt med sin bil och var sååå stolt över sin nya outfit som han sparat för dagen;

Sådär stolt att man knappt kunde titta framåt, liksom.

När alla var storkmätta så vilade vi lite och sen drogs rond två fram; Kalasfikat. Och då! Knackar det på dörren och världens finaste E och C från Norrnorr (!) kom och kalasade. Älskade vänner! Så glad att dom passerade vår gård just igår, det kunde liksom inte ha blivit mer perfekt.

Så vi kalasfikade allesammans; vaailjhjärtan och bullar och chokladbollar och kolakakor och så dom där tårtorna med mandelbotten och med någon slags smarrig kräm och vispad grädde och hallon ovanpå. Och massor av kaffe, förstås.

Hela huset levde upp och stod och sken i kapp med solen. Jag njöt. Det bästa jag vet är att se så många av mina älskade, samlade i samma rum.

Jag öppnade paket och blev gråtig på ögat. Sen kramades vi hejdå och alla åkte hem till sina hem. Jag och mina pojkar klädde på oss och gick ut på gården en stund, andades friskluft och bara njöt.

En sån himla, himla fin dag. <3

Och kära nån;
Tack för alla uppvaktning från alla håll och kanter. Särskilt tack till min familj. Alla systrar som överöser sin Lillasyster med kärlek., En som sände blomsterbud, en som ringde från Spanien och en som ringde med en flerstämmig födelsedagskör (och sedan kom på kalaset och spred kärlek). Alla med lika mycket kärlek. Till sin Lillasyster. Det är så att tårarna trillar bara jag tänker på det. Min älskade, älskade skara av beskydd och det där givandet av känslan att alltid finnas där. Alltid, och särskilt när det verkligen kniper. Tack mamma och pappa, för den finaste gåvan ni gett mig. Mina systrar. Och Livet, förstås.

Att fylla 25 år. Det var inte så pjåkigt ändå! Det var snarare helt fantastiskt. <3

Lillafrun