Vi vaknar i Storsängen, jag och Minimannen.

Och det är onsdag och dimman ligger tät ute på åkern. Solen är som bortblåst och det är riktigt sådär ”charmigt-sur-höstväder”…

Vi kramas lite, puffar till morgonfrillan och ringer sedan och sjunger för en älskad på hennes födelsedag. När vi liks håller på med luren, så ringer vi därefter och hör var pappan är och han är minsann på väg söderut och kommer nog hem när som helst.

Efter frukost och lite kaffesörplande pågår nu lek i Lekrummet. Jo, jo. Vi har ju ledig-onsdag idag, jag och min Miniman. Och så fort pappan är hemma, så har han också ledig-onsdag. Fasligt fint.

Det känns alltid som lite mini-fredag, där på tisdag eftermiddag när jag checkar ut från jobbet. Jag slutar så sent på tisdagarna, så det är alltid M som hämtar då. Men som igår var han inte hemma, och då var det Farfar som hämtade på Förskolan. Hur fint? Liten älskar det. Att som tröttMorsa få ramla innanför Svärisarnas dörr och bli bjuden på tisdagmiddag, det är så lyxigt att det inte är klokt. Och efter en mysig kväll hos Farmor&Farfar, så vandrade vi hemåt hand i hand. Min lillvän och jag. Och somnade tätt, tätt intill varandra.

Att flytta hem till vårt älskade Höga Kusten, var ett så himla, himla bra beslut.

Så idag är det paus från jobb och Förskola. Vi låter oss ha tempot lite lägre; tassa runt extralänge i nattsärk och morgonrock och sådär. Läser böcker, sörplar kaffe och väntar på att en älskad ska rulla in på gården.

Min fina unge, i nattsärk, ståendes på tå. Jag är så kär i honom.

Ledig-onsdag, alltså. Åh.

Lillafrun