Hej i kvällen! Där ser ni en glimt av den nya stickade pläden jag köpte på GulBlåa varuhuset förra veckan. Den och en drös nya kuddar fick följa med hem.

Förra veckan blåste det mest motvind. Ja, kändes det som i alla fall. Sådär som det kan göra ibland. Det började egentligen med förra måndagen, en rysligt dålig start på arbetsveckan. Det låg mig i fatet hela veckan. Så var mannen, min klippa, sådär dag- och nattborta som det varit mycket senaste tiden. Och jag var helt tvärslut. Gick mest som en suckande Ior och tyckte det mesta var Blä. Inte allt, men mycket. Kände mig dålig, både som Morsa och Fru och trots att resten av arbetsveckan ju gick finfint, så kände jag mig tvärdålig ändå.

Nu, såhär en vecka av Motvind och Ior-suckar (ni vet den deppige åsnan i Nalle Puh= Ior), så tror jag att det håller på att vända. Kanske. Det känns så. Jag vågade inte känna efter så mycket i morse när jag vaknade. Satt i tystheten vid frukosten med ljusen tända,  åt långsamt och tänkte positiva tankar. Sen drog jag iväg, mot jobbet. Och jädrans, vilken bra dag det blev!

Jag är omringad av underbara kollegor och en kollegas ord fastnade särskilt, jag kände mig träffad. Jag kommer ihåg hur det var, man lägger på sig på ett annat sätt när man är ny och inte har fått sån stor rycka-på-axlarna-förmåga. Precis så, tänkte jag. Jag tar på mig saker, tänker och grubblar och har mig. Sån är jag. Det gäller definitivt inte bara jobbet. Jag är en funderande typ i hela det övriga livet också. Tycker om att tänka och fundera, men det kan gå till en överdrift det också såklart. Kanske kommer jag bli bättre. Lite mer lagom, liksom. Men det vet både du och jag, att det där med lagom inte är min starkaste sida. Men vem vet…

Senaste veckan har jag grubblat så mycket att huvudet värkt. Jag tänkte till och med tanken att jag valt fel yrke och nog inte alls passade som Musiklärare. Så blir det ny måndag och idag kan jag inte tänka mig på något roligare och mer passande. Sidär! Och tackarr!

Återigen;

Livet går upp och ner.

Ibland blåser det motvind, ibland medvind. Ibland har man en förmåga att ta saker bättre, peppa sig själv och gå vidare. Andra grubblar man ner sig…. och rör ihop ditt och datt och allt som inte känns bra och till slut blir allt bara ett enda stort Blä. Och så måste det ju få bli ibland.

Det är väldigt mycket som har hänt oss på kort tid, och tankar och känslor, knopp och knopp måste få landa. Jag är ju en riktig känslomänniska och ibland måste jag bara få ha mina funderar- och småmolokna dagar.

Det är livet, som min kloka Systerdotter J brukar säga. <3

Ikväll dyker jag ner i soffan, efter en mysig kväll tillsammans med min Miniman; han som tidigare ikväll badade och till och med fick vatten över huvudet med ett skratt (helt galet!!) och har bjudit sin mamma på otaligt många kaffekoppar inne på sitt Lekrum. Jag dyker ner i soffan, men en skön, skön känsla i kropp och knopp. Mannen är iväg på sent uppdrag, men jag är så glad att han kommer hem ikväll för då vet jag hur gott jag kan sova. Bara en sån sak liksom. Känns som världens bästa måndag idag. Inget särskilt har hänt. Det är bara så det är.

Det bästa med en pissig motvind, är medvinden som ju faktiskt alltid, (…ibland tar det längre tid, ibland går det fortare) alltid uppenbarar sig..

Allt gott till er!

Lillafrun