Håhå så moloken jag varit idag.

Jag är ju en riktig känslomänniska. Inget nytt under solen. Och såna här dagar, som när året håller på att ta slut och jag vill tänka tillbaka på året som gått… då blir jag supermegakänslig. Det har hänt så förbaskat mycket det här senaste året, massor av bra saker men det har också varit rätt tufft. Massor av förändringar och ovisshet, som till slut redde ut sig men som var jobbig där och då och som också sköljer över mig lite då och då. Jag har haft trillande tårar i massor idag. Som tur var så har mannen varit hemma en grisblink mellan uppdragen. Hans kramar är bästa medicinen! Ja, så har jag också försökt fått något vettigt gjort. Så hemmet är nyskurat och fräscht, den jullovsbortglömda tvättkorgen har fått sig en omgågn, menyn för morgondagen är färdigskriven och handlingen inför matlagandet är gjord. Jag, Svärmor och en sovande Liten har varit och handlat massa godsaker. Jag längtar till middagen imorn! Efter handlingen tog jag och Sisse en promenad, han sov fortfarande och jag vandrade med vagnen i mörkret och funderade lite till.

Vi har det så himla, himla bra och jag är så tacksam för allt. Men usch vad tråkigt det är att vara så långt ifrån alla vännerna, dom som vi under fem års tid har umgåtts med i massor. Men än om vi nu skulle fått för oss att bo kvar i Norrnorr, så stannade ju inte alla där. Tvärtom, nu är vi spridda för vinden härs och tvärs. Jag drömmer om en stor, gärna jättesomrig, återträff här hos oss på våran Gård. Någon gång kanske det lyckas ordnas. <3

Jag och Sisse har matkoma här. 30122015-IMG_7684Vi gjorde hemmapizza tillsammans till middag, och har nu ätit så magarna står som två ryfjäll på oss.
30122015-IMG_768530122015-IMG_7689 Pizza och apelsinjuice. Onsdagsmys!

Efter att matkomat lagt sig ska jag träna ett träningspass där jag garanterat kommer ha med en überpeppad liten PT med mig. Världens Bästa! Några mer planer än så har vi inte. En dusch för mig och ett bad för honom. Och en tidig kväll. Imorn är det årets sista dag. Spännande!  Om jag hinner. Och orkar. Det vill säga inte gråter bort mig för alla bilder på lilla Sisse som blivit så stor (älskar ju att se honom växa och utvecklas och bli storpojke den finaste jag vet. Men ja, idag är en känslodag så…), gulliga Lyan som ju var som ett dockhus och på fina vännerna jag längtar ihjäl mig efter…om inte allt det där gör att jag får dåndimpen, så ska jag försöka göra en årskrönika!

Äsch. En dag av molokenhet. Fint det med.

Ta hand om er!

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4