Håhå, vilken ljuvlig stund jag har just nu;

Huset är precisnystädat, ljusen brinner. Jag sitter i mitt kök, på favoritplatsen (i kökssoffan, på fårfällen och med ullfilten omkring mig) och tuggar illgrönt äpple. Det är alldeles, alldeles tyst. Liten ligger och sover i Storsängen, nybadad och med nyss-renbäddade lakan omkring sig. Och nu sitter jag här, också nyduschad och längtande efter den där Storsängen. Men först ska jag njuta en stund, av lugnet och tystnaden och att vi till slut blev färdiga med dagens alla to-dos vi önskade få klara.

Alltså. Det var så mysigt i eftermiddags, när jag rejsade hem från jobbet och lämnade bilen hemma på gården. Klädde på mig kläder för Antarktisvädret vi har just nu (kallt och blåst, uuh) och gick till Förskolan och hämtade hem min lillvän. Vi vandrade sedan en solig och såå vacker långpromenad, innan vi landade hemma igen. Liten hade också någonstans på vägen, lyckats köpa ljusrosa tullisar till sin mamma. Himla snällt. Som tack ordnade jag iskall mangosmoothie och goda smörgåsar. Bra deal, tyckte vi båda. Sen hade vi en makalöst skön stund, då vi såg på Alfonsfilmen Liten fick i julklapp. Han gluttade och jag somnade visst en stund med Sisse i famnen. Så. Himla. Mysigt.

Och ja, nu är det kväll och vi har påtat på som bara den. Med tvätt och plock och städ (bland annat knäskurande med liten apa på ryggen, haha!) och middag och disk och badande och tandborstande och vällingkokande och alfonsläsande och… ja, nu är vi framme;

-Nu har vi helg, den där busiga Virvelvinden och jag. Han som pussar på sin mamma och säger mm, nam nam! . Han som småskuttade in på Förskolan i morse, trots att klockan bara var strax efter sju. Han som kan hitta på så många bus under kort tid att morsan ibland blir alldeles vimmelkantig. Han som är den finaste lilla människan jag vet. Han, och jag, har nu vi tre dagar av tillsammanstid. Det bästa som finns. Att den där lilla människan är min, det… är nästan för bra för att vara sant. <3

Torsdagsfrid, alltså.

Lillafrun