Så, vad har vi där då?

-Två frukostätare, en onsdagmorgon i början på mars. Eller, den ene av dom två agerade ju i stunden fotograf, men ni hajjar. Det knarkades kaffekopp efter kaffekopp och den andra sörplade kall jordgubbssmoothie för att kyla lillkroppen.

Suck alltså.

Efter långa arbetsdagen igår åkte jag hem till mamma och pappa där goda, goda firandet av Storasyster M skulle äga rum. Mötte en urgullig Minimänniska gjorde jag också, han som är så himla hemma där hos sin morsas päron. Han hade alltså blivit hämtad på Föris av Offa, Mor-or, Foffa och Pia (Morfar, Mormor, Torehunden och Moster M).

Vi åt god middag, förrätt och varmrätt i mammaklass. En klass för sig. Så går Moster M och kramar på Sisse och känner att han plötsligt fått feber. Och den steg, fort. På en liten stund var ungen helt galet rödblommig och ville bara-

-”Sisse åka hem. Mamma åka hem. Mamma åka brumbrum. Sisse shova, mamma shova…. ”.. så vi lämnade kalasgänget innan tårtan och kaffesörplande i fina småkoppar. Och det var väl en sak, att missa mammas goda tårta. Men fy fararao vad min lillvän varit pjal i natt. Inte kul.

På år och dar har jag och M inte varit sjuka (så tacksamt!!). Och Litens första ett och halvt år var väldigt förskonat det också. Men så i höstas så var vi förstås beredda, när vi liksom gav oss in i bacilluskvärlden. Vi klarade oss tack och lov vansinnigt bra där i höstas, med tanke på första terminen för mig som Fröken i Skolan och som första termin för Liten på Förskolan. Någon liten febertopp för Liten, där precis i början. Och så Äckelsjukan innan jul. Men nu efter jul verkar vi ju pricka in det ena och det andra… Jag var tvärförkyld efter jul, Liten åkte på Äckelsjukan förra veckan, jag och M blev småfebriga i lördags. Det sista gick visserligen över lika fort som det kom. Och det verkar Sisse sväng göra nu också. Tvärfebrig i natt och nu full fart. Fördelen med barn och feber; fort hög och fort borta. Men nu kan det få vara nog tycker den här mamman!

Hade såklart önskat att M varit hemma i natt och vi hade kunnat finula ihop… istället för att jag själv skulle ligga och läsa om feberkramper och sånt. Men jag lyckades behålla lugnet och lillvännen sov tätt, tätt intill sin mamma. Hon som låg vaken och tittade på småflåsande vacker febertopp.

Så, onsdag!

Positiva tankar! -Vi har klarat natten, Sisse mår bättre och jag hoppas att han ska få fortsätta så, lillvännen. Jordgubbssmoothien var himla god och vi ska ha onsdag nu, för hela slanten. Vädret ute är raggsocksgrått och inte alls så peppigt. Så vi myser här inne, tvättar och plockar och pratar med pappan i telefonen. Sämre hade vi kunnat ha det, sannerligen.

På återseende!

Lillafrun