Där;
Vy från köksfönstret, tidigt i morse.
Och idag tar vi en Jobb- och Förskolepaus, ja. Jag är hemma med min Miniman. En Liten som varit småfebrig senaste halvdygnet men som nu inte är värst febrig, dock vattnig på vackerögonen och sådär lite småskör, ni vet. Snorar och nyser och framförallt med en eländig hosta från avgrunden… precis som många av hans gullevänner på Förskolan. Dom får jobba på dom här små, alltså. Kära nån så elaka dom små bacillerna är. Fast nu känns det ”längesedan” någon bacill var här hemma och härjade, så det är bara göra det bästa av det hela. Så glad för att vi hade en frisk höst (förutom äckelsjukasväng innan jul). Fast efter jul kändes det som om vi löste av varandra här i familjen. Ena sjukan efter den andra. Men nu har det ju som sagt gått några månader sedan dess och jag hoppas det får fortsätta vara glest på sjukor nu. Heelst typ inga alls såklart, precis som innan vi började Fröken- och Förskoleliv. Men jag veet, det hör till, det här också.
Så idag smygmyser vi här hemma. Åt frukost med pappan innan han drog iväg för långtbortauppdrag igen. Och Sisse pysslas om så gott det bara går. Sörplar kallt vatten ur kusinlånad vattenflaska och äter lite mera macka, i finfotöljen (halvbra, det där sista). Ser på Barnkanalen med benen i kors och ser sådär soft ut som bara han kan.
Sovrumsfönstret är öppet och det kommer så god luft in och fåglarna kvittrar som om dom lekt tysta leken alldeles för länge, eller nåt. Jag klagar inte, kvittret är najs! Så bäddas det och borstas små tänder och sörplas kaffe och alldeles nyss hade vi katastrof under några sekunder; Mamman råkade dammsuga upp tjasan!!
Tur att jag har en så händig liten Miniman här hemma…! Katastrofen löstes inom kort och lyckan var total.
Nu ska vi ta liten fruktstund och sen blir det en skön långpromenad med vagnen. Mamman får motion och den där lillvännen som jag försöker hålla så lugn det bara går, får sitta stilla en stund. Win-win!
Senaste kommentarer