Fåglarna kvittrar, solen värmer. Himlen är blå, det poppar upp Pär i Backen härs och tvärs. Jag sitter på trappen, på skön fårfäll med filt omkring mig och undrar om det egentligen är lov att ha det såhär gott?
Liten ligger i vagnen bredvid och snusar gott sedan länge, länge. Han somnade skönt under långpromenaden, som vi idag fick i sol. När vi rullade in på gården satte jag mig här på trappen, har mest funderat och lyssnat på fåglarna, men faktiskt slumrat en stund, jag med. Hur skönt som helst!
Det här är en otroligt skön och mysig söndag. Skulle mer än gärna ha en till direkt på, imorn eller så. Vi har byggt pussel och läst bäcker. Lekt i sandlådan, letat efter tillstymmelse till tullisar (som jag satte lökar för i höstas)under stora äppelträdet, men till vår besvikelse bara sett typ en liten prick av liv. Jag grävde nog för djupt.
Så har någon lite klättrat uppför brant liten backe.
”Sisse KAN klättja!”
-Sa han lyckligt, när han var där uppe på toppen av lilla grässlänten, efter att först ha tvekat och sagt; ”Mamma hjälpa, jag kan inte!”. Mamman sa ”försök igen, jag tror att du kan”… Varpå han gav lilla bergsklättringen en chans till.
Stoltaste lilla pojken utbrast både ”Sisse KAN klättja! och ”Sisse klaaja, mamma!” och jag blev så varm i hjärtat.
Finns det någon bättre känsla än den där när man kämpat för något, som man så gärna vill klara av…och sedan få klara av det hela?
Sisse klarar allt, sa jag!
…medan mammahjärtat värker av kärlek och stolthet. Och i tanken tänker jag Åh, älskade unge! Jag gör vad som helst för att du ska må bra, känna dig stolt över dig själv och ha ett stort Jag-kan-konto laddat, i denna Stora vida Värld.
…Sisse. Världens finaste människa, som för varje dag bara växer och växer. Både på in- och utsida. Som alltid med ett litet barn… Men det är så speciellt häftigt det som händer nu; ord som rätas ut, härmningar som görs på en gång, resonerandet och småpratandet som vi har med varandra, dagarna i ända. Det är verkligen helt underbart!
Sisse-och-Mamma-dagar. Älskar. <3
Traktoråkning. På lillväg och över egen åker. Också en av dagens höjdare.
Snart väntar middagsfix och förberedelse inför ny vecka. En speciell vecka som jag både längtar och bävar inför..
Fin söndageftermiddag och kväll till er!
Misströsta inte. Har du grävt för djupt får du bara vänta lite längre ☺. De ska planteras på djupet av 2 tulpanlökar. Jag brukar stoppa nr hälften upp och ner, så blir löksäsongen lite längre ?
Tack Titti!!
Hej! Undrar lite hur du tänker kring att barnet växer o så.. Fick för några dagar sen en fantastisk liten bebis och jag känner typ redan stress över att dagarna bara rullar förbi.. hjälp! hon kommer ju vara så stor snart!! Hur kände du kring det? Saknar du någon ”tids-period”?
Och hur mådde/var du efter förlossningen? Hade du också alla känslorna lite överallt?
Åh, så mycket nytt det här med en bebis, nytt på såå många plan liksom! Nytt, men fantastiskt!!
Kram!
Åh, grattis!! <3
Känn inte stress! Njut så mycket du orkar, mer kan du inte göra! Alla tidsperioder är fantastiska. Var tid har sin charm.
Jag mådde väldigt bra, men nog svallade känslorna än mer. Inget konstigt alls!! Känn lugnet, ta hand om dig och njut av erat mirakel!
KRAM
Mysigt med fina dagar, här försöker jag dra ut på sista veckan som föräldraledig till min älskade innan pappan tar över i några månader 🙂
Vi körde faktiskt förbi er på den ”stora” vägen när ni var ute och spatserade du och S, hade jag haft tiden till det hade jag stannat och hejat 🙂
Ha det fint!
Kram
Ja, verkligen!!
Åh, förstår om det känns lite vemodigt!! Men snart är ni hemma tillsammans igen, med litet syskoon också.. så häftigt 😀
Åh, stanna nästa gång! 😀
Ha en fin onsdag ni också! Kram