Jo just så… den är här nu, deluxe;

Preggohjärnan.

 -som gör att jag bara, bara, baaaara vill vara hemma och pyssla och bona och måla barnsängar i älskad pastell till en blivande vackerunge, tillika Storebror. Jag tänker på familj och ny bäbisfamiljemedlem 24/7, känner mig alldeles lite luddig i huvudet… som jag skrev om förra veckan, när jag glömde nycklar, låste ut oss, glömde almanackan på biltaket och sådär. Tydligen helt normalt. Så har jag också nästan ständigt en hand på magen och njuter så av att känna det lilla livet möblera om i sin preggolya. Lilla vännen där inne jobbar på, om jag säger så. Rätt som det är får jag mig en så kraftig spark att jag hostar till lite… den är ju fasligt benig ännu, den där lilla kroppen. Som ju är ganska så stor, ändå… 40 centimeter drygt, enligt ord man kan läsa i bebbeböcker och så.

Förresten, titta så good färg! Mintigt ljust, turkost. Svårt att se så här på bild, i en färgburk. Men snart så är Lillsängen på plats i Sovrummet och då blir det nog lättare att se, liksom. 

Jo,

Till en början av preggoteten, och typ fram till nu.. har Pyret i magen liksom bara fått hänga med. Stor skillnad från första preggoteten, där jag (och M) hade stenkoll och visste precis vecka och dag och hela köret, alla veckor igenom. Den här gången har det som sagt inte funnits lika mycket tid för det fokuset, av helt naturliga skäl. Det har passat mig, för jag är ju en fasligt otålig typ och jag minns med Liten i magen att jag efter 6 månader höll på att krevera av längtan. Längtade men ville samtidigt inte bli av med magen då jag ju tyckte det var lika mysigt då som nu. Nu har jag ju haft och har en Liten att ta hand om och det är perfekt. Vi längtar tillsammans, pappan, Minimänniskan och jag. Så mysigt att det inte är klokt!

Nu går jag in i både möbler och människor och påminns då om att jag ju är preggo. Magen börjar vara stor, liksom. Mår fortfarande väldigt bra och hoppas så himla mycket att det ska fortsätta så… åtminstone en sisådär 4 veckor framåt. Jag njuter extraextraextra av min M denna vecka och ni kommer snart förstå varför…

Och vet du! Nu tappade jag tråden, eller nåt. Och det får vara så. För jag har preggohjärna och njuter utav det och ska snart få bli mamma igen till ännu en stjärna och på övervåningen står en färdigmålad glassig Lillsäng och det är tisdag och jag ska gå och väcka min S, han som nickar så instämmande när jag säger att Du är mammas prins! 

Åh.

Lillafrun