Precis så, fick den där älskade, älskade lilla Minimänniskan somna ikväll.
Sisse, som tuffar vardagståg här hemma tillsammans med mamman. Sisse och mamman som känner sig lite som att en väldigt viktig pusselbit i deras liv är ute på vift. Och precis, precis så är det ju också.
Älskade lilla S.
Han som säger Pappa är bäst, precis innan han somnar. Och han som artigt säger ”Tack fö hjälpen, mamma! Tackk!” när jag hjälpt honom med något. Som att ha bytt blöja, eller hållit honom i handen nerför branta trappan från vinden. Minimänniskan som skiner upp när mamman under kvällspromenaden utbrister, ”Åh vad härligt! Det luktar så gott och träden är så gröna!”.,Promenaden, som var så vacker så klockorna stannade, doftade så gott, hade regndroppar i trädkronorna och mjuk sol över åkrarna.
Lilla pojken som älskar när Vi säger, Mamma och Pappa älskar Sixten. Det lilla Livet som lyser av lycka och gör hans Päron så obeskrivligt lyckliga.
Han är vårt Allt.
Ingen ny nedräkningssiffra. Fortfarande 11 dagar kvar… håhåjaja.
Senaste kommentarer