Min skruttunge, i apelsiniga glittertjocksockar och självvald mössa och lager-på-lager av mjukt och skönt på lillkroppen. Helt sonika redo att hoppa i vagnen.
Med en herrans massa saker i famnen; Napp och Tjasa och nån grej till vagnen han plötsligt skulle ha med sig och som han påstår att han pappan ska laaga när han kommer hem. Och så en vällingflaska, såklart.
Lilla prinsen. Sörplade välling och gjorde sedan kväll i vagnen, medan mamman motionerade och njöt av våriga majkvällen. I vår lilla by, här vid kusten, är det inte lika långt iväg som till exempel inne i stan där jag jobbar. Och jag tycker det är så himla mysigt. Här är fortfarande knoppigt och småbladigt och jag njuter så det står ut genom öronen på mig. Det är sån vacker tid nu. Och kvällarna är bara helt magiska. Nu sover lillvännen nerbäddad i storsängen och jag sitter och pustar ut på sofflocket i köket.
Maj Gadd, vilken eftermiddag och kväll vi har haft, jag och den där lille… min prins var puts veck för ett slag.
Sisten ä AAAAAAJ!!!! … ohoj, det var inte så svårt att förstå. Att han kände sig arg, alltså. Det hördes. Om jag säger så. Och syntes. Jo, jo. Det där humöret, det kaaan hända att han ärvt det av sin ena stamcell. För det mesta är han väldigt glad, men ibland ryker det. Istället för att gasta tillbaka…, så frågade jag om vi inte skulle kramas istället. Det där rykande lilla pärfatet tittade på sin mamma och sa först nej. Nähäpp, sa jag… för att sekunden efter höra ett vrål utifrån hallen; JA. VILL. KJAAMAS!!!! Mamma; JAG. VILL. K.J.A.M.A.A.A.S!
Så då gjorde vi det.
Och det blev lite bättre. Ännu bättre blev det efter middag. Och bokläsning och tågkörning och gudvetallt vi hittade på inne på Litens Lekrum. Ännu fler kramar, några omgångar svar på frågorna; När kommer pappa Matin hem, mamma? Linga pappa Matin, mamma? och ett facetimesamtal till den där älskade i landet långt bort. Sen var min lilla gullpojke tillbaka igen.
Det är inte lätt att vara liten jämt alltså. Han har varit så duktig och tålmodig dessa veckor… första veckan flöt på och var som vilken M-är-lite-extra-mycket-borta-en-vecka-vecka..men förra veckan började vi undra lite, minsann. Och nu, nu räknas det dagar för fullt och när jag säger ”…torsdag och sen kommer fredag!” då tjuter ungen av lycka och svarar Och då kommej pappa Matin!! .
På ett sätt är Liten van att vara ifrån sin pappa, såklart inte såhär länge. Men då och då så blir det ju några dygn ifrån. Men på samma gång har M också möjlighet att vara hemma mycket och Liten har haft och har lyxen med väldigt mycket Pärontid. Av både mamma- och pappaslag… så ja, nu längtar vi efter att få hem vår M.
Såklart att S inte förstår precis allt. Men nog är han mycket mer med på noterna än förra året under detta stor-uppdrag. Till en början så var han inte så intresserad av facetajmande.. men senaste veckan ringer han pappan så fort han får och dom pratar och pratar.
Mina fina pojkar. Som jag längtar efter att se er tillsammans igen. <3
Senaste kommentarer