En gammcykel med en liljekonvaljbukett på pakethållaren. Så vackert.

Men bilden är lite saligare än själva stunden där och då. Eller rättare sagt, än vad stunden innan hade varit.

Vad jag mumlar om?
Igårkväll. M drog ju iväg på lång löptur och jag och Sisse på liljekonvaljpromenad. Sisse slurpade välling och lutade sig sedan tillbaka. Det doftade himmelskt, kvällssolen var mjuk och allt var frid och fröjd. Tills jag efter en bra bit märker att det är tvärpunka på ett bakdäck på vagnen. Ringer mannen, som svarar på en gång och tror att jag ringer för att jag håller på att föda (ha ha!). Vi bestämmer att jag ska försöka ta mig en bit fram, till liljekonvaljstället, och sedan vänta där tills mannen sprungit runt och kan komma och hämta oss.
Men, jag var såklart för otålig för det. Så jag bytte däck så att jag kunde dra Liten framåt med hjälp av dom två bakre däcken. Väl framme vid vad jag tror är ett Liljekonvaljställe, så hittar vi inte en endaste konvalj.
Morsan blir sur. Och vi kämpar oss sedan tillsammans, hela vägen hem. På två hjul. Det måste sett hur korkat ut som helst. En aspreggo, smårykande sak, konkandes på en egentligen oduglig vagn.
Ungen somnade i alla fall gott och därmed hade vi fått ut något bra med turen i alla fall.

Och när M kom hem, så tog jag gamla Bettan och cyklade iväg och fick mitt lystmäte till slut i alla fall.

Det kanske inte alltid blir som man tänkt sig, men det kan ju bli himla bra till slut, i alla fall!

Idag är det tisdag och jag har en tvärlyxig dag framför mig; ännu en ledig dag.

Den här veckan är det Sommarlovsvecka för kidsen i skolorna. Många specialdagar, så jag passar på att kompa ut inarbetad tid som jag har. Därmed har jag bara en jobbdag denna vecka och den är inte förrän på fredag. Så, ni må tro att det känns skönt för detta högpreggo, att kunna fortsätta i boa-bubblan här hemma.

Solen gömmer sig lite, men det är varmt och skönt ute. Håhå så gott!

Lillafrun