Söndagmorgon här hemma.
Tvååring som vaknar med ostryigt hår och ser vansinnigt charmig ut. Solsken genom nyputsade fönster. Pelargoner som samsas med spetsgardiner. God frukost. Där någon tycker att han blir kletig efter äggskalandet. Stackars unge, jag har nog förstört honom med min okärlek för klet och kladd. Fast å andra sidan låter jag ju honom alltid vara med i köket och baka och greja och det är kladdigt vill jag lova men då inget som stör. Så, han skiljer på klet och klet. Äh, det låter ju strålande!
Idag ska vi ha utedag. Pojkarna var såklart ute en hel del igår. Bästa hjälpen till en storstädande preggomorsa; att hålla sig i lite skymundan…
Men idag ska vi vara ute, hela Lilla Familjen. Liten har fått en ny leksak till sandlådan som han är stormförtjust i och pappan ska kika igenom och eventuellt pyssla om Pärlan som ska besiktigas imorn. Själv är jag omåttligt pepp på att plantera. 
På med sköna trädgårdsstassen nu! Enda stället jag har ont i efter senaste dagarnas grejande, är i mina platta saker till fötter. Glad för det är jag. Efter måndagkvällens tjurighetspromenad, med vagnen som var tvungen att dras på bara två hjul. Efter den, fick jag nämligen, för första gången den här preggoteten, rysligt ont i fogarna. I upphängningsanordningen, liksom. Den var död i ett dygn eller så. Men uppenbart självframkallad. Jag var ändå lite rädd för att behöva avsluta med avgrundsont denna graviditet. Tänkte att, då får det vara så. Jag har haft det så soft hittills. Men tack och lov, så försvann det onda och jag fick lyckan att återgå till lyxen att inte behöva ha ont igen. Så mycket värt.
Nu tar vi söndag!
Ha det så gott, ni med.<3
Senaste kommentarer