Den lilla stunden.

En liten flicka med knäppta händer.

Hon gör ofta så. Precis som Storebror haft fötterna i kors och ett välda firum (pappasägning det där… verkar ju inte vara svenska? ha! … men, ”ett väldigt bestyr”, då) med småfötterna. Så har den där lilla flickan istället så söta bestyr med händerna. Som att knäppa dom, fläta småfingrarna en och en.

Och jag kunde inte sammanfatta den där stunden igårkväll bättre än vad Lillan gjorde.

Att knäppa händerna.

Ni vet, en sån där stund när allt bara känns så himla gott. I precis hela kroppen. Jag hamnade där i finsoffan, visserligen lite försenad till den där Ernst. Men jag hade ju ändå planerat att se honom på play (vi har liksom inte fyran på våran tv… hej, hej från familjen Hedenhös!…). Minimannen hade precis somnat gott i sin säng, när jag slog mig ner i salen. Juniflickan slurpade mjölk och fortsatte sedan att sova i min famn. Mina två stjärnor hade det med andra ord väldigt, väldigt gott. Medan jag satt och tittade mysigt program så sken det en stark, stark flitens lampa i hallen. Där var min älskade man. Och målade. I vår hall. I vårt alldeles egna hus. Det där huset vi för två år sedan hyrde, utan någon som helst tanke mer än att vi ville bo i eget då när vi åkte hem över sommaren och precis blivit päron till en liten Miniman. Det där huset vi oväntat blev så himla kära i. Ja i hela gården. Och nu, två år senare, ägt i ett helt år. En gård, som för oss är en riktig Drömgård. Vi trodde väl inte att vi skulle ge oss på något så stort som tjugofyraåringar. Men, så blev det… blev och blev. Vi kämpade på rätt hårt för att ta oss hit. Så med det i tanken kändes gårdagskvällens stund bara ännu större.

Den där stunden igår. Var en sån.. ni vet… när saker sköljer över en. Som det gör ibland. Jag tänker att jag är tacksam så mycket jag bara orkar, hela tiden. Men så kommer dom där stunderna, när allt bara liksom regnar över en som den skönaste, mjukaste, och mest hjärtevarma dusch. 

När allt känns komplett. Just där och då.

Den lilla stunden. Så liten, mitt i bland stora livet. Så liten. Men ändå så stor. I hjärtat.

Lillafrun