10102016-img_8290 Scilla. Så mycket maj att det inte är klokt. Känns smått (jätte)avlägset just nu, visst?10102016-img_8292Dom, och tullisar och alla möjliga vårlökar överhuvudtaget.

Det där med längtan, tiden och det där, alltså…

Först är det januari. Och det sägs att det blir ljusare för varje dag. Vecka för vecka, så märks det också. Plötsligt är det april och det börjar lukta skit i dikena, är lerigt och rätt grått. Men såååå underbart!! För vi går mot vår.

Vår och ljusare, ljusare och grönare och grönare. Det poppar blommor ur marken, som från ingenstans. Träden är magiskt vackra i sitt nya gröna, människorna börjar komma ur husen och plötsligt är det livat på ett helt annat sätt, än mitt i vintern.

Fåglarna kvittrar, det blommar och grönskar och dagar och nätter flätas samman.

Det är varmt och solen är stark. Det rusar i kroppen och man vill aldrig gå och lägga sig. Mitt i natten, hade lika gärna kunnat vara dag. Juniljuset.

Sommaren är.

Så blir det augusti. Luften blir en annan. Det blir september och oktober. Löven börjar singla, det blåser, himlen är hög och luften klar. Eller alldeles mjukt blågrå. Och plötsligt känns det så lugnt.

Nu är vi där. Precis där. Och jag bara konstaterar;

Att var sak, har sin tid.

Var tid, har sin charm.

10102016-img_8301 10102016-img_8311 10102016-img_8330

Jag och Minimannen har i alla fall tryckt ner 47 små lökar i jorden, bland annat dom där 30 små scillalökarna som vi hoppas ska poppa under äppelträdet till våren. För övrigt sa S, otroligt nöjt och lite frågande, efter varje liten löknedgrävning  att ”nu ä vi klar!”… så vi var klara många gånger under det där lilla projektet! . Blommande vårlökarna som nu känns så otroligt avlägsna. Men som jag vet kommer vara som magi, där om en drös månader.

Precis så.

10102016-img_8332

Nu känns plötsligt höst och så smånigom vinter, som det mysigaste man kan tänka sig. Varma filtar, lyxiga doftljus. Varm choklad i stora kåsan, ute i snöhögen bakom lagårn. Löpturer med långkallingar på, följt av för varma långduschar. Snölek och rödrosiga kinder. Lugnande mörker. Myskvällar och ulltofflor. Somna med barnen efter sagoläsning..

Var tid, har sin charm. Så är det. 

Lillfrun