Där sitter jag, ja.
Nytränad efter ”Onsdagsgympan” tillsammans med Storan. Vi brukar träna tillsammans på onsdagarna. Förvandlar då fina Salen till Gympasal och river av något svettigt. Trevligt med sällskap och vi tar i som bara den, peppar varandra och så hinner vi surra en massa innan och efter också.
Där, på väg mot ”Veckans utflykt”. Ja, det känns lite så. Jag är ju mest hemma på gården, drar ut på rundorna med vagn och springande ben och så. Mysigaste jag vet. Men en tur till stan då och då, känns alltid så himla festligt. 
Idag är dock saker och ting inte så härligt som det låter eller ser ut. Förresten ser man på mina ögon att det inte är vanliga glad- Emmeli. 
Hur kul det än är att dra på sig den där nya småblommiga tröjan, rosa kinderna lite och göra sig lite fin. Packa familj i bilen och dra iväg för att ha några trevliga timmar tillsammans. Lite som en stunds minihelg när den vanliga helgen inte kommer innehålla så mycket sånt.
I mitt huvud har jag ändå bara en sak.
Idag svävas det i ovisshetens obehag. Jag ber i min tystnad. Att allt ska gå bra. Försöker behålla ett lugn för att inte oroa en älskad liten Miniman och så tänker jag Fy farao för ovisshet och plötslig insjuknad hos någon man älskar så.
Livet. Det finaste vi har. Och så skört, mitt i allt det fantastiska.
Måtte allt gå bra, säger jag bara. <3 Idag ber jag om änglavakt.
Ta hand om er, ni med.
Rara du… Hoppas allt går bra!
Ovisshet är bland det jobbigaste som jag vet… Så hoppas att du får besked snart om vad det nu än är… Du och familjen mår bra eller…?
Varma kramar Anna
<3 Det var en fruktansvärt jobbig dag. KRAM och tack för att du alltid bryr dig <3
Jobbigt. Hoppas allt går bra.
<3
Usch och fy! Sånt är aldrig roligt! Hoppas allt går bra <3
Måste bara säga att du har otroligt fina ringar (så jag vill att mina ska se ut, någongång i framtiden..;)) kram
<3
Hoppas att allt går bra ❤️
<3