Mitt Gäng.

En som jag rullade framför mig och en som drogs bakom. Ett stadigt last, så att säga. Där i bild, när vi var på väg till skogen.

Rödrosiga kinder. Vintrigt!

Jo;

Under gårdagens tur försökte min kompanjon (Storan) få mig att förstå att det är fasligt fint med minigran. Jag höll med, men var fast beslutsam om att jag inte hade nånstans att ha en minigran. Tänkte sedan ”På hela min gård? Ingen plats…Knäppgök-jag”.

Såg också hur fint det blev hos Storan, så idag var det jag och kidsen som gav oss iväg, illhågad att komplettera gårdagens skogsfynd. För att sedan gå hem och börja pyssla och göra det lite Vinterfint.

Och det var Världsmysigt Vinterpyssel.

Bland mjuk sol och singlande snö. Busig kattunge. En herrans massa ris. En sovande bäbis. En liten pojke som hittat kaffepanna i gårdshuset. Och så lite mossa och lingonris. 

Allt som allt, mer än fint.

Nu har vi bott här i snart ett och ett halvt år, men jag känner mig fortfarande nykär. Våran älskade, gamla, gamla Drömgård.

I övrigt har den här dagen innehållit en hel del klater också.

Den där spegeln som for i backen i morse satte ribban liksom.

Ett exempel på klater-utdrag från dagen; jag visste att Lillan skulle vakna när som helst, men att jag nog skulle hinna med en kaffekopp innan. Skulle bara ta lite mjölk i kaffet och sedan sätta mig ner en stund, tillsammans med Bjossan. Då liksom stuper jag med kaffekoppen på väg in i kylskåpet och både kaffe och mjölk regnar i hela kylen. Kul. Nystädat kylskåp och allt. Men det var bara att torka upp, såklart. När jag väl torkat bort allt, då vaknar Lillan. I och för sig var ju det lite tajmat när jag tänker efter.

Nytt försök. Sätter oss i Salen. Ny kaffekopp. Ammar och kramar samtidigt en kramsugen Bjossa. Och så den där bortglömda koppen på bordet som förvandlads till kallkaffe, och som någon i nästa sekund råkar hiva ner på golvet. Åhå… Den vita ryamattan, och allt på kistan, den vi har som bord. Allt, dränkt i kaffe. Hellskotta, säger jag. Varpå Minimannen spontant säger Stackas lilla, mamma… lagom till att jag bökat bort allt och formligen knuffat in mattan i tvättmaskinen (stackars tvättmaskinen), så var det dags för middagslagning. Till en början hade jag hjälpreda. Men så försvann den hjälpen. Hittade honom sovandes i fotöljen. Aaalldeles för sen sovstund. Var tvungen att väcka honom.. vilket tog en stund. Så den där falukorven i ugnen, blev såklart småsvart på toppen. Jo,jo..just så, ja. 

Nu är det kväll. Alla är mätta. Diskmaskinen jobbar på och lugnet har lagt sig. Det känns som att vi har en stund som inte kan gå så himla fel (borde man kanske inte säga..). Vi hänger i Salen och ser på Bolibompa. Jag bad nyss Bjossan om en tjänst. Kaan du hämta den där blå leksakshanden som är i Junis babysitter i köket? . Varpå S tittade på mig med farbrorblick, lite kisande och varmt leende. Suckade. ”hhh…seklaat, jag kan hämta den, mamma!” .. så pös han i väg och smånynnade samtidigt. Hörde hur han sökte där i köket och kvittrade ”det ska jag fixa!” och nästa sekund var han tillbaka. Meeegastolt över att ha kunnat slutföra uppdraget. Bästa Bjossan, alltså.

Fin Pysselsöndag. Med lite klater på toppen.

Hoppas ni haft en god söndag!

Lillafrun