06122016-img_1119Där;

Sallykatten.

Hon kan konsten att ta det lugnt, den donnan. Någon annan har ju desto svårare för sånt, finns så mycket roligt att göra hela tiden. Men, jag tycker faktiskt om att vila. Också. Och bästa ”Chillpillet” är att sitta på kökssoffan och ha henne spinnandes i knät. Då blir man alldeles lealös, som Morfar skulle ha sagt..

Men idag,

..ska jag göra precis tvärtemot det där och vara på språng hela, ja det törs jag nog lova redan nu, dagen lång. Jag ser så fram emot dagen!

Gårdagen var också en fartig sådan. Fast här hemma. Jag fixade med en julklappsgrej i en smärre evighet. Hade en grym rabattkod att utnyttja, fram till midnatt. Allt behövde vara klart då, mao. Mannen kom hem seent, efter låång dag. Tittade på sin fru med sån där du-är-knäpp-men-jag-älskar-dig-ändå-blick. Jag hade nämligen världens Stressfest för mig. Men. Två minuter i tolv, klickade jag på beställ av vad jag då pysslat med och halvt bränt upp mitt huvud för, i timtals..  jag bara bröt ihop av skratt därefter. M, som aldrig blir nervös, sa att han hade hjärtklappning där på slutet. Men, jag hade gett mig den på att hinna. Och jag hann, ju!

Förutom den där Stressfesten, så var det en bra tisdag. Med sol, veckans andra svettiga träningspass, bebbepussande, promenderande. Mys med Bjossan, memoryspelande, middagslagande och så vidare.

Men just det, onsdag nu, ja. Och iväg på språng!

ELLER INTE! …

Livet kom emellan efter dessa morgonord.

Efteråt väcktes barn och gjordes i ordning. I hallen var allt förberett i minsta detalj. Vagn till bäbis och packning till henne. Packning till Miniman för föris och för dom där darlingarna som såg fram emot att få hämta hem honom från föris. Jag hade i princip bara kvar att borsta tänder på Minimannen och sätta ungarna i bilen och dra mot föris. Kände mig smygnervös över att få ordning både mig och två barn till en vi-måste-åka-prick-då-tid. Men vi höll på att klara det, alldeles himla bra…

När jag pötsligt känner att.. ”nä, det står inte rätt till här. S ser plötsligt blek ut. Vill inte ens äta vad han älskar (välling)”. Mammahjärtat är klokt. Och här tas inga risker. Storan och Jag hade sett fram emot Storan-Lillan-dag, men den fick ställas in, på sätt att hon fick åka själv. Gullevänner går före allt.

Så, här är vi nu.

Hemma i vår trygga vrå. Jag med rosiga kinder och så ohyggligt ovanligt uppsnoffsad för en hemmaonsdag. Förberedda på att Herr Äckelsjuka kanske är på intågande. Vi tar det lugnt och bara är, utan planer. Den här dagen var ju tänkt på vift. Det blev en bonus-vila-mysa-dag. Det är nog alldeles nödvändigt.. särskilt för morsan som sovit aaaalldeles för lite senaste nätterna.

Så, så ser vi på saken. Kanske försöker härma Sallykatten lite. Och så knäpper vi händerna för att det bara blir något lindrigt utav detta…

Ta hand om er, alla ni!

 

Lillafrun