Jamen, har ni sett!

Det där var igår. Vi avslutade Jullovet med något skitamysigt.

Pojkarna radade upp skridskorna bredvid varandra. Klubborna likaså. Termosen fylldes med varm choklad. Glassburken full i limpamackor med ost. En drös apelsiner och så, såklart, dom där stickevantarna som S fått för sig är dom alldeles perfekta ”hockeyhandskarna”. Dör, så gullig han är. Mycket, mycket förväntansfull Storebror som satt redo på sparken. Vi drog iväg, hela familjen. Sparktåg och Lillan rullandes i vagn. Ett par dussin frågor i stilen ”var äär isen, mamma!? ”, så var vi framme.

Och sen?

Där;

två älskade pojkar. Den ena som levde drömmen att få hålla sin son mellan sina stora skridskor och den där lille som tyckte det var häftigt om än ”lite halkigt”. 

Sådär kunde man ju också åka!  Och där, det viktigaste! Fikat! Sådär barnsligt gott att dricka varm choklad utomhus.  Nån blev nostalgisk. Där; Vackerpappan. Han, den där M jag är sådär löjligt kär i.
Och där är mamman också, ja. Hon hade också skridskor med sig men det blev aldrig av då hon visst hade fullt upp med att hojta glada tillrop och titta till sovande bäbis och servera fika och så vidare. Det kommer fler gånger har jag en känsla av! Lillhjärtat. Helt fantastisk.

Och till sist var vi hemma igen. Rödblommiga och efter-skridskoutflykts-trötta. Efter att ha känt is under fötterna. Druckit varm choklad och ätit ostmackor. Tillsammans med prick hela familjen.

Familjeutflykter. Alldeles förskräckligt fint.

….

Och idag är det tisdag och Vardagståget är igång igen!

Minimannen har älskat detta långa, långa Jullov men var i morse mycket pepp på att få träffa vännerna igen. Efter lite lyxigt oavbrutet kaffesörplande, väntade BVC-besök för Lillan. Ännu ett mysigt och glädjande besök. Alltid sån tacksamhetskänsla när man går därifrån och har fått höra hur bra ens unge verkar må och hur bra hon växer. Det viktigaste på jorden liksom. En lång och skön barnvagnpromenad därefter. I mjuk januarisol bland frostiga träd. Har fortfarande rödblommiga kinder och är alldeles varm i kroppen. Livet som HemmaMamma, alltså. Jag är nog lite farligt förtjust.

Lillafrun