Lite pysselgöra och allmänt dagbokstrams.

Dagens utsikt från vår Målarverkstad. Mitt och M´s blivande sovrum, mao.

Jag är idag typ. Typ, sa jag. Nästan, betyder det. Beredd, att hålla med honom menar jag. Över att vårat älskade äppelträd är liite, lite väl stort och växer lite, lite för nära huset och så vidare.

Idag har det nog varit Historiens Mest Gråtrista Dag.

Jag och Juniflickan tyckte hemmet kändes så himla tomt när pojkarna drog iväg på var sina håll i morse. Efter en fin helg och en sån där älskad lyxig och fartig hemma-tillsammans-måndag. Ja, och så har ju S varit Storebrorsledig typ sedan innan jul, med mig och J. Med undantag för bara några dagar för ett par veckor sedan, på föris.

För övrigt; det där motorsågandet genom timmerstommen igår, lät förresten så högt att jag och barnen hörde allt, fastän vi var allra längst bort på vår promenad.

Men idag har det alltså varit en vanlig vardagstisdag.

Med jobb för en, lek med små vänner för en annan. Och där jag och Lillan har myst här hemma själva några timmar, bara hon och jag. Vilket ju också varit prick hur mysigt som helst, såklart. Vi tog oss en långtur på förmiddagen; favoritrunda och sedan in på färgaffären för lite färg- och penselköp till Bjossans stokke-stol.

Lillan snusade som vanligt en drös timmar, så jag hann både hem, skrota runt och leta fram grundfärg. Skruva isär stolen. Minus på ett ställe, där det bara satt tvärfast. Men skit samma tänkte jag. Och grundmålade hejvilt.

Där ser ni också halva vår balkongdörr som ska hamna på plats inom kort.

…

Efter målningen gjorde jag mig fri från allt färgkladd, åt lunch i lugnan ro (helt crazy grej) och fick till sist sån där men-nu-bara-måste-ju-bäbisen-vakna-snart-längt. Och det gjorde hon. Lillhjärtat.

Vips, skulle efterlängtade Storebror hämtas hem och nu är det skönt eftermiddagshäng som gäller här hemma. Lillasyster sover gott igen efter idogt kryptränande. Och Minimannen, har just bytt om till sina snickarbyxor och är så söt så jag får dåndimpen.

Näpp.

Nu ska här slutas dagbokstramsas. Och tas tag i den tvätthögen som behöver vikas, som nu bara ligger där och fån-glor åt mig. Innan middagslagningen och kvällen och allt det där, menar jag. När vardagsdagen knyts ihop ni vet, med trött trasselhög på kökssoffan, hej-älskling-puss i dörröppningen när mannen kommer hem, kvällsbadande barn.

Och tacksamhetshjärta. Över att bara få vara med om det här.

Livet. Liksom.

Ta hand om er!

Lillafrun