Ser ni vilket makalöst vinterväder vi äntligen fått hit till norr? Drömgården liksom gnistrar av all glittrig snö.

Efter att jag och Lillan lämnat Storebror på Förskolan, var vi mest bara hem och klädde på oss rätta kläderna, för att sedan kunna ge oss ut på långpromenad. J, för hennes första sovning och jag för att njuta maximalt av det helt sagolika vinterlandskapet vi har nu. Som toppas med strålande sol. Då och då under rundan, bara ville hela jag stanna upp och bara stå där och blunda mot solen, lyssna till tystnaden och liksom känna in stunden i hela kroppen. Så precis det, gjorde jag också. Jag har fortfarande inte vant mig, eller för den skull ett pillemick tröttnat på, att vara HemmaMamma. Det är verkligen det absolut mysigaste jag vet. Särskilt en dag som idag.

….

Och idag hade jag tänkt att visa en massa bilder från övervåningen. Vi tycker själva att det är så himla roligt att dokumentera hela renoveringshistorien, inte bara visa före-efter-bilder liksom. Utan också mitt-i- och på-vägen-bilder. Så vet jag ju att ni också tycker att det är roligt att se. Win-win, liksom. Men vet ni. Jag kan inte ens tänka tanken att koncentrera mig på något dylikt just nu. I mitt huvud snurrar bara morgonens Änglavakt.

Det där livet ni vet. Det vi absolut inte tar för givet och är precis hur tacksamma som helst över. Den där sköra vackertråden av liv vi älskar så. Fy, fy, fy…Vad fort det kan gå, innan något går alldeles på tok. Och i morse, var det alldeles för nära. Så idag tänker jag knappt på annat och bara längtar efter att jag har honom hemma igen. Den där skäggige mannen jag älskar så det värker i kroppen. Han som är min klippa, minus-polen till allt mitt yviga plus. Tryggheten, kärleken, mitt-allt-och-lite-till. Min M.

Ta hand om er alla ni!