Och så var marsmånaden avslutad och idag vaknar vi till Första April…

Vårmånaden nummer ett här hos oss i Norr. Men här och nu? Nää..eller jaa; alldeles vaanligt aprilväder. Grått och blött och fult och regnigt och ett nytt lager snö som lagt sig under natten. Blä. Som ett aprilskämt bara det.

Vi kikade ut genom fönstret allihopa under morgonen. Jag önskade att det var ett skämt och barnen gläds.

Juniflickan älskar att stå där och dra i blommor och kika.

…

Och ja, precis så; Idag vaknar den här mamman sådär suuur. Och trrråkig. Som man bara gör ibland. Som att man går runt med ett eget mörkt regnmoln ovanför huvudet och inte riktigt kan sätta fingret på varför. Mannen försöker kramas men jag vill hellre slåss. Typ så.

Men alltså.. igår kväll, då?

Plötsligt, precis när vi skulle börja äta den där übergoda fredagsmiddagen med massa färsk chili i. Då, började min vänstra hand att brännas. Något så iiiiinfernaliskt, som min mamma skulle ha sagt. Och det blev bara värre. Och värre. Och värre. Så kvällen följdes såklart på fars-vis. Det googlades och försöktes finnas sätt att bota ”chili i sår”. För min vänsterhand är min disktrasehand och den ser mer eller mindre ut som stryk nu i vårvintertider. Så, jag hade alltså fått chili i alla mina små små sår. Det gjorde så fruktansvärt ont. Jag försökte med ättika, som var ett husmorstips. Det gjorde djävulusiskt ont. Handen doppades i olja och tvättades i diskmedel. Men skönaste överlevnadssättet blev till slut att sitta med handen i en tallrik med kall fil.. hela kvällen. Alltså, när jag fick lägga min brinnande hand i det där kalla.. vilket hallelujah moment! Fasligt krångligt var det när jag skulle amma och hålla i bäbis och samtidigt måsta ha handhelsicket i en tallrik fil (!). Mannen stod där och höll i tallriken och mumlade för sig själv i monolog ”nämen… vad gjorde ni på fredagkväll då?… ptjaa.. serverade frun fil. Hela kvällen, faktiskt…”

Kul. Jättekul. Halv två på natten gav handen med sig. Så ja. Jag är väl lite trött idag helt enkelt. Och då blir jag sur. Lillan har haft hög feber och varit superhängig i natt också, så.

Men häpp, häpp. Bara av att gnälla av mig lite känns det bättre.

Dom där 30 ljusrosa tullisarna som mannen kom hem med igår har äntligen tagits från plasten och satts i vaser här i hemmet. Så fint. Och någon tullisbrist har vi i alla fall inte denna lördag!

 Lillasyster sover ute i friska luften. Mannen är i målarverkstaden och jobbar på. Så nu ska jag och S gå ut och se om vi kan göra lördag av det här. Svära åt snön och bara vara arg en liten stund till.. det är planen. För mig. Minimannen är förstås på det-ska-va-gött-å-leva-sjungande humör.

Hoppas att ni får en god, lite mindre sur, lördag!

Lillafrun