Vår Lilla. Och Världen utanför.

… En syn alldeles särskilt god just igår.

…

..Det var bara S och jag som satt där på Gårdshustrappan och fredagsfikade. Fåglarna kvittrade och det var visst en lite extra bra fredag. Tills den fruktansvärda, det-får-bara-inte-hända-nyheten nådde oss. Jag försökte febrilt få tag på en älskad. Vilket jag också fick. Hon visade sig ha varit mitt i bland allt, bara gatan bredvid just precis då det hände.

Medan mamman kände sig som ett asplöv, fortsatte ändå Treåringen att tjata om äppeljuicen till det där fredagsfikat vi ju höll på med. Livets kontraster. Världens kontraster.

Här hemma på Drömgården är det tryggt. Vår lilla värld. Och det är med den största tacksamhet.

Men världen utanför? Lämnar så mycket kvar att önska. Jag tänker så på alla som riktigt nära har drabbats. Det finns inga ord som kan trösta. Men vad vackert är, mitt i allt elände, är den starka, starka kärlek som bara lever ut sig med värme, omtanke, handlare som skänker mat, människor som erbjuder husrum och skjuts och hjälper varandra så gott det går. Strider mot hatet, genom den sanna, Kärleken.

…

Den där synen av mannen och barnen som möttes i dörröppningen igårkväll, var fantastisk.

Och att samlas vid middagsbordet. Vara mitt i syskontrilskande. Sitta och trängas alla fyra, i samma finfotölj. Titta på Ronja Rövardotter. Och bara vara nära. Det var precis vad vi ville, och så gjorde.

Den där fredagen i april, när världen blev helt upp och ner.

Ta hand om er alla ni.

Lillafrun