Vi vaknar till måndag.

Jag och barnen.

Vi tog visst en lång sovmorgon.

Hur lyxigt och skönt som helst. Vi kurade inne, såg på sommarens första Sommarlovsmorgon och mamman sörplade kaffekopp efter kaffekopp. Där ute på Verandan satt en katt och glodde. Nöjd, nöjd. Men vi här inne hade ingen lust att göra honom sällis där ute. Dels för regnet. Men framförallt för alla dom där flygande fjädrarna, blodstänken och dödafågelslagfältet. Suck, alltså. Det är sannerligen mysigt med katt. Nästan jämt.

I alla fall så tog vi oss ut genom dörren… den där gråa vackra Drömdörren som hade ett stycke mosad fågel på sig. Hoppade in i Rymdskeppet och åkte till affären för att handla vad vi kunde tänkas behöva till dagens pyssel. Rabarbersaft det skulle bli!

När vi kom hem gick vi till Farfar och Farmor på Rabarberjakt. Inte så svårt att lyckas med den jakten. Oj, så stor rabarber, alltså. Vi gick hemåt med vår jaktlycka;

Jag kånkade hem bäbis på ena armen och några kilo rabarber under andra armen. Minimannen tyckte att han hade det alldeles nog… han bar ju läkerolaskarna!.  Men okejdå, sa han. Och tog E N rabarberstjälk och gick iväg.

Fram med receptboken med handskrivna recepten, som nu hunnit få sig några mitt-och M´s-eget-hushåll-år på nacken, och liksom nästan är oläsliga på vissa ställen.

Sen hackades det och vägdes rabarber. Och det kokades.Och revs citron- och apelsinskal. Lillasyster la sig i vagnen och marathonsov ute i regnet. Jag hade fortfarande en av dom två sötaste hjälpredorna på jorden.

En Miniman som var dyngsur efter rabarberturen och körde kallingrace där vid saftkokandet.

Och jag njöt av känslan av att vara mitt i Lotta på Bråkmakargatan. Ni vet då, när Lotta är och hälsar på hos Mormor och Morfar, på sommarlovet. Lotta var busig och smetade salami på tågrutorna på vägen dit och när dom väl kom fram, var det bara dom stora syskonen som fick följa med på cykelutflykten tillsammans med Morfar. Lotta, hon var hemma i köket med Mormor. Regnet föll där utanför. Bara kokandet på spisen hördes. Stämningen just precis där och då, har alltid gett mig ett lugn i magen. Lite samma känsla hemma i vårt alldeles egna kök idag. Småtråkigt väder, med lugnt och mysigt pyssel.

Nånstans på mitten var det så söligt i köket att det inte var klokt. Katten låg raklång på kökssoffan och jag ville göra enbart prick detsamma. Då kokade vi oss en liten rabarberkräm och vispade grädde. Utsökt mellis som liksom var så surt att det drog baka öra! men som räddades upp av omåttligt stora gräddklickar.

Och nu har vi minsann Rabarbersaft till Juniflickans Ettårskalas.  En del i glasflaska att ställa beredd i kylen, och en del i gamla crushflaskor att frysa in.

Receptet på saften finner ni HÄR.

(pppst! jag använder helst inte konserveringsmedel utan fryser som sagt istället, som idag. I receptet står det konservering men det där gör man ju precis som man vill… som med typ allt här i livet :))

En av veckans Att-Göra är avcheckat. Fasligt mysigt!

I övrigt är det Snartsommarlovsvecka. Minimannen får sommarlov om ett par dagar. Morsan ska små-”jobba” lite och vara med på ett hörn av Skolbarnens skolavslutning. Frökenpresent är ordnad. Och imorn står det ”Sommarstäda köket” i min almanacka. Så är liksom hela hemmet redo för Sommarlov sedan. Och vi kan sedan hugga in på det allra mysigaste tillsammans bara. Jag och kidsen. Ha Sommarlov. Där vi till en början ska Baka inför lillasysters Ettårskalas. Och till helgen är tanken att börja klä södergaveln med nya brädor. Tjoho, så mycket härligt det är nu!

Önskar er en god vecka också!

Lillafrun