25062017-IMG_2648Och om det var härligt att ta Midsommarvila några dagar… så var det mer än fint.

..Att komma hem.

Till det där hemmet som var precis-midsommarstädat när vi åkte i torsdags. Mötas av det (och en herrans massa blommor i vaser som inte var så vackra längre) och en tvättkorg som ekade tom sånär som på skurtrasan som kastats där i, gjorde att mamman high-fivade lite med sig själv. Och jag tycker så om, att börja boa in sig, på en gång. Riva ur väskorna, dra igång en tvättmaskin. Packa upp så att var sak hamnar på sin plats igen. Svischa ner på affären och fylla kylen. Laga lunch tillsammans med Lillan, och Syrran som följt oss hem. Äta lunch tillsammans, med arbetarmännen, Farmor och så vi andra. Bland kalasballongerna som ännu hänger kvar som för att hålla kalaskänslan kvar. Liten drog till Farmor så fort han fick, Lillan snusade gott i vagnen. Gammblommor noppades, och alla törstande i fönsterna vattnades. Tvättmaskinen gick varm samtidigt som det hängdes ut på strecket i vajande vind.

Att till kvällen bädda ner småttingar i sina sängar och riktigt se hur dom njuter av att vara hemma. Om än dom haft det prins- och prinsessigt i helgen, så är även småttingarna hemmagrisar.

25062017-IMG_2642

Mitt i allt svischande stannar jag upp. Andas djupa andetag och bara njuter av allt det vackra runtomkring. Det är mycket som ligger på nu, vi jobbar på, om man säger så.

Dessa somrar med extramycket jobb på gården, kommer vi så småningom att kunna tänka tillbaka på. Minnas det roliga, peppiga, drömmiga och också klappa oss själva på axlarna för att det ju såklart också var en hel del slit…

 Idag är det jag som är trött och M den starkare. En annan dag kan det var tvärtom. Oftast känner vi oss i balans och starka båda två, men det måste också få komma någon dag då och då, då det känns allt annat än fjäderlätt.. och liksom alldeles övermäktigt. Det hör till, tror jag. Vi har aldrig tidigare ägt en stor gård, så vi vet ju inte. Men nu, idag, känns det såhär i alla fall. Så jag antar att jag idag kan svara ”joo…” på den där frågan som vi får typ jämt; ”blir ni inte trötta någon gång, ni håller ju på jämt?”… det är så fantastiskt, tycker vi, att denna gård är våran. Att leva här, se småttingar växa upp i en ljuvlig lantidyll, att göra bit för bit här på gården till vad vi önskar. Men sjääälvklart, känns det tröttsamt ibland!

Men jag lugnar mig själv. Tänker det ordnar sig. Du är bara trött Emmeli. Om än det varit vila i helgen, så kanske du inte sovit som du brukar och dagen idag har ju faktiskt varit ganska så jäktig (skyndande)…. förresten har senaste veckorna varit ganska så fullproppade. Om än med roliga saker, så är det ju ändå saker som jag bjussat på min energi till. 

Det är viktigt att stanna upp. Tålamods-jaget tvingar mig själv att stanna upp,  inte bara se allt göra som ligger framför oss, längta till FÄRDIGA PROJEKT, utan också njuta av nuet. Vilket jag ju är så noga med, som ni vet. Alltid, alltid.

Det är nog ett utav våra knep, faktiskt. Att orka med och känns mycket glädje. Genom livet, liksom. Att faktiskt uppskatta, se och njuta av vad vi har, vart vi är i livet och vad som är och sker. Att se det stora i det lilla. Att vara tacksamma. Helt enkelt.

25062017-IMG_2649

Så. Jag andas. Drar till med lite minigympa,  alldeles skönt mör efter gårdagens yoga tillsammans med Syrran. Helst ville jag springa idag, men då vi haft/har en Basiluska här i Storfamiljen/vår alldeles egna familj som lurar lite, så fick det bli annat. Viktigt. Att lyssna på kroppen. Och gympa lite lagom när det är det som önskas. Jag skulle ljuga om jag sa annat än att jag är fantast av att skydda andra från saker och ofta behandlar mig själv lite si och så. Precis som många av er andra också säkert fungerar. Men, man får faktiskt inte vara heelt  ”huvvelös” (huvudlös/dum), som min Morfar skulle ha sagt.

25062017-IMG_2647

Att sticka ner ansiktet i den där lurviga gosekatten som varit hos Farmor och Farfar hela helgen. Höra han kurra och bli lugn i hela kroppen. Det, är lite som kuckelimuckmedicin mot det mesta. Nu ska jag göra tidigaste kvällen på tid och evighet och hoppas vakna med ny energi imorn.

Att komma hem. Och lite annat, som hör livet till. Precis så.

Ta hand om er!

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4