Jamen, titta! Där är den ju;

Prinsens säng.

Målad i jag-vet-inte-hur-många-lager-det-nu-blev, 7 % Grön Umbra. Jag tog en färgburk vi hade hemma redan och det blev ju himla bra. Pillrigt var det med alla speglar och krumelurer, men det var det värt. 

Nattningen just nu är så himla mysig. Båda barnen och ett eller två päron, kryper ner i den där prinsiga sängen. Och så lyssnar vi på julig Astrid Lindgren-saga, innan barnen somnar tillsammans.

Där sover dom sedan, tillsammans. Halva, lite mer än så eller hela natten. Ibland är det Lillasyster som sover kvar där längre, ibland tvärtom. Allra, allra mest vaknar vi alla fyra i Storsängen. Men ändå! Så himla härligt att vara tre år och ha stortäcke, storkudde och Ett stycke Prinsig säng!

Som allra drömmigast kommer det förstås bli när barnen får var sitt rum där uppe. Men det är ett tag innan det kan tänkas bli verklighet, så tills dess sover vi alla fyra i Sovrummet. Som ju faktiskt är dansa-vals-stort och alldeles för stor för bara en säng. Sicken tur! Dessutom, om jag får tala ur mitt Mammahjärta… så kan jag inte tänka mig något mysigare än alla fyra samlade prick så. <3

…

Hoppas att ni har en god helg!

Just nu sitter jag på kökssoffan i vårt gammkök. Ljusen är tända härs och tvärs och det är så tyst, så tyst. Kikar ut i mörkret och ser en Lillan på bob där pappan drar henne framåt. Dom håller på och fixar lite ute.. och finns det en möjlighet att få vara ute, då tar man den. I vilket väder eller ljus som helst, om man frågar Juni. Jag och Liten myser skavfötters under ullfilten. Han sover och sover. Och jag kikar på honom och smälter varvat med att förvandla bokstäver till ord här. Varför måste man dö? Frågade han mig i morse. Och just nu, både njuter jag så av stunden här och nu. Och undrar just detsamma. Jag vill att livet tillsammans med mina stjärnor ska få vara långt, långt, långt. Det är min högsta önskan i livet.

Lillafrun