Våren, maj, 2016. Med Pyret i magen.

31. Hur har du tänkt kring träning efter dina två förlossningar? ? Har du några tips på bra övningar? ?

Nu vet jag inte svaret ännu hur det kommer fort-gå med träningen denna gång. Än så länge, väldigt bra! Med S och J tränade jag ju till dagen innan vi åkt in på BB. Väldigt drömmigt för en träningsgalning. Sen har jag haft få veckor av helvila efter förlossning. Ingen stress och press, men efter två veckor är jag bara så sugen att sätta igång och sen har det blivit så. Har då gått ”bakvägen” tillbaka till min vanliga träningsintensitet. Allt eftersom graviditeten fortgår, anpassas träningen. Lyften blir lättare, pulsen lägre och så vidare. Efter förlossningen känns såklart kroppen först och främst in. Allllllt ska kännas bra. Inget ska göra ont på fel sätt. Jag är livrädd att ge tips om just det här, eftersom det är så känsligt och jag inte alls är utbildad på fronten. Men kort sagt; jag vänder på nedtrappning jag gör mot slutet av graviditeten, och börjar på lägsta nivån och trappar upp eftersom. 

32. Vad gör din syrra i Thailand? och hur länge ska de vara där?

Vi är fyra syrror. Alla fröknar. Storasyster M jobbar i Svenska Skolan där, helt sonika. Men nu hopppppppas jag att dom är klara med sina fräsiga äventyr som dom haft i några år nu. Det är inte min kopp te att bara ses en gång om året. Hujedamig som vi längtar efter dom här hemma. Till sommaren blir det fest! Då kommer dom hem. För alltid, hoppas jag <3 

 33. När bloggar du? Du lägger så mkt tid på fina bilder och bra text… när sitter du ner och gör allt? För publicerar du mycket? Har du alltid kameran med dig? Hur många timmar/dag lägger du på bloggen?

Just nu är det sjukstuga. Jag har en sovande Juni bredvid mig. Pojkarna bygger briomaskiner inne i Lekrummet. Och jag passar på och gör tråktimmar till lite roligare, genom att svara på era frågor. Det finns inga fasta tider på dagarna som jag bloggar. Det är när det passar.

Och väldigt olika också hur mycket tid jag lägger/dag. Vissa dagar kan jag förbereda flera inlägg.. som det jag publicerade igår, var ett förberett sådant. Det inlägget hade jag såklart inte orkat blogga då när jag kände mig mer död än levande. Men det är i stunden jag skriver, som allra vanligast. Däremot kanske inte prick varje bild är prick från stunden eller dagen, men passar till det jag skriver till just då. Ja, det är lite olika som du förstår. Och det tar på så vis olika tid.

I övrigt;  Jag är en tänkare, och oftast funderar jag och bara vill få uur mig orden. Då kan dom hamna här. Jag älskar att skriva. Och älskar att fota. Vissa dagar fångas fler bilder, andra färre. Kameran ligger på sin plats här i hemmet..så jag vet oftast var jag har den och kan norpa åt mig den snabbt. Ibland fotar jag målmedvetet (som; ”nu ska jag fota köket till ett inlägg”, då gör jag det), på barnen och många vardagsbilder är ju mest i-stunden-fotande. Fånga ögonblicken, liksom. Där många hamnar här, och de allra mest personliga bilderna hamnar i vårt hem, i familjealbumet och så vidare. Många gånger när jag fotar, jobbas det med andra ord både för blogg och familj, samtidigt. 

34. Vad är ert bästa tips att ge till oss som planerar bröllop till sommaren ? – Åh, vad underbart med bröllop, så fantastisk dag ni har framför er!!

Vi började planera cirka ett år innan.. men Den Riktiga Planeringen, startade ett halvår innan. Vi skrev långa listor (såklart, jag är ju listoman), och det är toppen. Nu finns det garanterat massa smarta appar där man kan klicka i en massa listor..! Tänk sedan att det är ERAN dag. Den ska bli som NI önskar. Den ska vara NI. Ta hjälp av älskade ni har runtomkring er. Våra familjer och vänner var som ett askungens sy-klänning-gäng och fixade med olika uppgifter allihopa. Det var så fantastiskt att få göra tillsammans. Kommer dock ihåg stresspåslaget jag hade typ en dag innan.. när precis allt, den sista logistiken (som jag och M hade hand om.. för såklart var vi inblandade mest överallt.. förutom sånt som var hemlisar för oss) skulle klaffa…men så plötsligt blev det den där lördagen i början av juli och det var bara en hela magisk dag. Som en saga alltihop.

Från mig till er: Njut, njut, njut av dagen och stor lyckoönskning till er!

35.

Ingen direkt fråga kanske men jag vill gärna se mer helhetsbilder inifrån ert hus! Vi får se mycket på utsidan, detaljbilder och köket. Men hur ser det ut i övriga huset? Badrum? Sovrummet säger du att det är ett stort som ni delar, men vi har bara fått se inzoomat på er säng, barnens hörna, osv tror jag?

– Haha, jaa.. jag älskar ju vårt kök så det är helt sonika därför det hamnar mest på bild. Särskilt som det var ett tag efter jul, jag vet. Fast jag gillar varje rum och tycker minsann att det varit mer blandat nu igen. Sen har du ju alltid kategorierna att kika under (dom finns här i högerspalten) där finns ju alla rum. Du har nog bara missat dom kanske? :). När rummen är så stora är det såklart omöjligt att få med i en bild. Sen beror färre helhetsbilder också mycket på att jag använder ett fast objektiv (som jag fullkomligt ääälskar, det blir så ljusa, vackra bilder med det). Det objektivet gör också att jag inte kan zooma ut (som sagt, obejktivet är fast), så jag kan bara få med i bild så långt jag kan backa, liksom Hänger du med? Jag backar in i väggarna ibland, jag lovar! Slutligen, så fotar jag alltid med hjärtat och som jag tycker det är allra vackrast… ibland att få med ett helt rum, ibland små detaljer. Det är som jag känner för!

36. Hur gör ni med familjeekonomin? Har ni gemensam, eller betalar ni procentuellt av er lön, vem betalar saker till hemmet, hur gör ni med ekonomin när du är föräldraledig? Jag är mammaledig nu och vi har haft mycket diskussion kring ekonomin här hemma så jag undrar hur andra gör… ?

Tack för en bra och inspirerande blogg!

– Okej, nu ska vi snacka pengar, alltså. Den del i livet jag anser är så tråkig så jag får dåndimpen. Ingen som strävar efter mängder, bara så nöjd det finns tillräckligt. Men ja, dom behövs ju. Och som med allt annat här i vårt Drömgårdsliv, så hjälps vi åt. Kort sagt så. Ganska logiskt nu när jag är HemmaMamma att jag inte har lika bra inkomst som mannen, som har jobb och uppdrag för två-tre personer. Ingen diskussion alls kring detta faktiskt. 

Några veckor innan Juni föddes.. pappan hade precis kommit med flyget, efter tre veckor i Ryssland som huvudansvarig för ljudet på Hockey-VM. Coolt, ja visst. Men efter den, den för andra året i rad, svängen på tre veckor ifrån varandra.. så bestämde vi att det där med VM-uppdrag fick pausas. Ändå himmelens stolt. Över min fina, fina M. 

37.

Hej! Det är så härligt att titta in här då och då. Så fina bilder och ni verkar vara så fina tillsammans som familj. Har bara en fråga: Vilket mönster är det till de fantastiskt vackra tröjorna som din norge släkting (om jag förstod det rätt) stickade till barnen? Föll pladask för dem. Hälsa till stickerskan att de är fantastiska! Varmt grattis igen till nr 3 och tack för en mysig blogg!
-Tack för så himmelens rara ord! <3 Men tyvärr kan jag inte hjälpa dig med mönstret.. jag får fråga käre A när vi träffas nästa gång. Jag tror att det är ett väldigt vanligt Norgemönster i alla fall. Och fint som bara den!

38.

Hur ser ditt drömliv ut om 5 små år, om du får önska fritt liksom?

-ooh…då lever vi såklart här på gården tillsammans. Jag, mannen och alla älskade barnen. Så overkligt att tänka sig ha skolbarn, men det har vi ju då. Hur jobbliv och så ser ut för mig och M, ja det har jag ingen aning om… hoppas att vi gör det vi mår bra av och tycker om, då också. Jag vet inte, men jag fantiserar om sommar i denna skrivande stund. Att jag vaknar i vårt vackra sovrum där uppe. I stora hästhagen utanför står älskade hästkompisar och tuggar och väntar på dagens ridtur. Hönsen har rymt och kacklar härligt runt på gräsmattan. Barnen är med på alla dagens sysslor. Som att gå och öppna och vattan i växthuset, där det bara prunkar. Tomater och gurkor och Minimannens favo; chili. 

Vi älskar att leva, då, precis som nu. Jag ber för att vi ska få ha hälsan. Och har samma vett då som nu, att uppskatta precis varenda dag vi får tillsammans.

39. Har du alltid drömt om att gifta dig ung, få barn hyfsat tidigt?

-Ja! När min bästis och jag fantiserade som små så var det redan då precis sånt jag pladdrade om. Jag är uppväxt i en syskonskara där vi är härligt utspridda, om man säger så. Världens lyx att ha tre storasyrror som skyddar en i vått och torrt. Som jag alltid njutit av att få vara minstingen. Det är förfärligt trevligt. Kan också vara skitstörigt och jobbigt när man är yngst och vill få sin stämma hörd. Fast när jag tänker efter så har nog ”Emmelisa” aldrig haft några probs med det. Trots myset med min bukett storasyrror, så har jag ändå fantiserat om en skara barn som kan leka med varandra. Det har verkat så mysigt, tycker jag.

13 år gammal såg jag ju den där blåögde pojken som jag fullkomligt föll pladask för. Han var allt och lite till. Redan då. Och vi kände inte ens varandra. Typ 6 år senare, var vi inte längre bara på-spännande-mystiskt-vis-vänner. Utan kära i varandra, sådär så att vi varit oskiljaktiga sedan dess. Och det var (och är) så magiskt att få dela livet med någon där allt bara känns så rätt, lätt och fantastiskt. M friade till mig efter att vi varit tillsammans i ett år. Som 21åring blev jag hans Lilla fru. Som en dröm.

Barnönskan fanns tidigt.. Högskoletiden njöts i vår lilla Lya i Norrnorr (Piteå), dagarna med musikhärligt tillsammans med vänner. Bebbesuget blev tokigt men vi ville vara kloka ändå och vänta till M fått sin examen, börjat jobba och vi på så vis hade fler kronor, såna som är tråkigt måste, men ändå ett måste i livet. 23 år gamla, blev vi Mamma E och Pappa M. Till den finaste pojken på jorden. Så självklart alltihop. Och det mest fantastiska i livet. Vi vill inte spara på livet, utan följer med och tackar ja till det härliga som erbjuds. Om en månad fyller S 4 år och har snart två små syskonpluttar att beskydda, älska och bli skogstokig över. Livet <3

Liten och Pappsen.. på Fårö en alldeles underbar sommardag!

40. Var Drömgården en sån gård ni tittat på länge, länge, sedan barnsben ? Har för mig att den ligger nära svärföräldrarnas boende, är det en släktgård eller liknande? Varför föll ni just för denna plats (fullt förståeligt men ändå – renoveringar brukar snarare skrämma folk ?

Å. Denna sagohistoria alltså. Gården ligger så nära M´s föräldrahem att han ju kunnat sitta vid köksbordet och titta till denna gård, varje dag. Vi har gått förbi här otaligt många gånger. Jag vet att jag fotat den här gården och tyckt den varit så vacker men sett så ensam och ödslig ut.

Så skulle då Liten i magen födas, vårvinternen 2014, och vi visste att vi skulle vilja spendera hela sommaren hemmahemma, här i höga kusten nära våra familjer. Mysigt för alla, liksom. Men vi ville ha vårt eget krypin. Svärmor fick en idé! ”Jag ska fråga om ni inte kan få sommarhyra där!”. Sagt och gjort. Och det fick vi.

Vi skulle få ett alldeles eget ”Sommarhemma”. Kommer ihåg dagen när vi öppnade dörren för första gången. Det luktade instängt gammhus, golvet påminde om Mormor, plastmattorna var ett virrvarr tillsammans med den gröna heltäckningsmattan i sovrummet, lyckofärgen på köksluckorna, dansa-vals-storleken på rummen, utsikten från köksfönstret. Jag älskade alltihop. Från första stund. Almanackan som hängde på väggen visade typ 2005. Det hade varit tomt här länge.

Vi städade och boade in oss. Och trivdes. På obeskrivligt härligt vis.

Så satt vi där en dag, mitt i den där härliga sommaren. Med Liten Miniman i famnen, sörplandes kaffe.

-”Hur skulle vi vilja bo egentligen?”….

-”jaamen, helst här hemma i kring.. fast det kan ju bli kruxigt med tanke på att det inte finns någonstans här i riktiga närheten för dina (M´s) tv-jobb”….

-”men helst här i höga kusten. vi måste ju ha blivit hemmablinda innan vi flyttade till Piteå”…..

-”här någonstans. på en gård. inte för stor gård. lagom stor”…..

-”jag har alltid drömt om att äga egen skog”, fortsatte mannen.

Efter en stund flinade vi åt varandra. Som två drömmare, satt vi ju precis och drömde om den där gården vi då kallade för vårt Sommarhemma. Som ju sedan ( efter ett år av hårt knegande från M´s sida) blev vår alldeles egna Drömgård med precis allt det där vi drömt om. <3 …så häftigt (och fasligt mycket jobb, såklart!) att få ta hand om en gammal gård och göra den till precis så som vi önskar den.

Vi hörs snart igen!

Tack för alla era fina hälsningar till oss här i bläiga Sjukstugan.

Lillafrun