Det är måndagmorgon här på Drömgården.

Jag och Juni har ätit frukost tillsammans. Hon kröp in i min morgonrock sedan, så vi har suttit och gungat långsamt, från höger till vänster. Sittandes på pinnstolen i det så tysta köket. Med ljusen brinnande och snön som faller utanför.

Storebror sover så gott än, som en prins mitt i Storsängen.

Igår innan han somnade sa han ”mamma. jag är så glad att jag har dig och pappa. föräldrar liksom. och det bästa är att jag har en lillasyster Juni”.  Ni vet jag med mitt känslohjärta? Å. Det var bland de absolut finaste orden jag någonsin hört. Älskar hur han uttrycker sig. När barnen somnat låg jag och skrev i barnens dagböcker. Det är så fantastiskt att ha och läsa i, både precis nu och sedan.

Måndag allesammans;

Känns härligt att vi är friska. Lite nysstartkänsla nästan! Viss längt och tomrum efter den där vackerpappan dock. Mitt i sjukstuga har vi ändå fått väldigt mycket lyxig tillsammanstid.

Annars? Det är mitten av februari och ganska gråtråkig känsla känner jag. Jag tror på allvar att jag börjar längta bort snön och det känns ganska osmart med tanke på den mängd vi har. Alltså, den behöver inte försvinna nu. Bara sluta fyllas på. Och så önskas istället takdropp och solsken.

Men kära hjärtanes. Vi har ett varmt hus att leva livet i, roligt sparkföre på lillvägen. För varje dag blir dagarna längre och på ett sätt är det ju himla charmigt med den krypande längtan och vetskapen av att ha precis allt det där framför oss.

Önskar er en god måndag!

 

Lillafrun