Klar för natten, kröp jag ner bland småttingar… tänkte; jag ska bara natta och sen kliver jag upp och kikar in i älsklingsdagboken. Men John Blund lockade allt för väl och mamman somnade, hon också.

Vaknade till onsdag…

…helt slut efter nattens alla drömmar.

Min sömn har senaste dagarna börjat bli knackig. Ovant. Jag har börjat drömma supermycket, mest obehagliga drömmar och det tar en stund om morgonen innan jag sorterat bort och hunnit tänka ”å, det var inte på riktigt…å, det har inte HELLER hänt!”. Sen dröms det om förlossningar och att Minsting kommer också, det är ju härligare sortens drömmar, förstås. Drömmar, plus vad som känns som tusen kliva-upp-för-att-preggokissa-turer. Eller också bara vaknar jag till.. som att jag bara ska vara vaken en stund. Ganska så fascinerande ändå, hur kroppen håller på att ställa in sig. Som att den gör sig beredd på att vara vaken någon sväng om natten snart. Känner igen det här sedan tidigare preggoteter. Åh. Jag njuter allt jag bara kan, det är ju så häftigt det här; Att bära ett barn. 

Annars?

-Dagar med mycket tankar här. Livet är väldigt, väldigt lyckligt just nu. Och samtidigt olyckligt. Som ju livet är, ni vet.

Jag fullkomligt avskyr känslan av hjälplöshet. Men får så lov att acceptera den i alla fall och göra det bästa jag kan på det vis jag kan.

Tycker inte om att skriva såhär, men vissa saker passar sig inte här. Men vill ändå i vanlig ordning att ni ska veta om livets olika nyanser.

Pellisarna har börjat blomma och det gör mig glad. Blommor, alltså.

Och igår rensade jag bort alla tjocka vinterkläder, tvättade upp och sorterade bort. Vilken känsla! Vid middagen i det solbadande köket, efter massor av utetimmar, traskande på bara vägar, lek ute i bara tröjan.. så konstaterade vi att ”vi överlevde vintern, hörreni!” .

Mormor och Morfar kom till kvällen och fikade och hämtade något M hade ordnat till sin Svärfar när han var i stan häromdagen och så tog vi helt enkelt bara till vara på den där grejen att vi bara bor en liten stund med bil ifrån varandra. Så mysigt.

…

Ett lite småluddigt inlägg denna onsdagmorgon. Allt på samma gång. Fint så.

Nu ska vi ta onsdag här. Tror att jag ska skriva en fixa-inför-bebben-lista. Mannen säger ”luugn nu älskling! Du är som en hund som springer runt, runt sin egen svans och undrar ”vart kan jag bädda? vart kan jag boa?. va,va,va?…” … men alltså, jag kan inte hjälpa det.. vill greja med någonting prick hela tiden, förutom när jag är tvärtrött och vill sova (hah), och det är nog både Våren och Preggoteten som bubblar inom mig….

Ha en god onsdag alla ni, så hörs vi snart igen!

Lillafrun