En fredag på vår älskade gamla gård. Min plats på jorden.

En fredag. Fylld med Livet.

Högt och lågt, stort som smått.

Vissa gånger är det så mycket som ryms och ska samsas. Men så är det ju.

Kände igen doften i luften…..Mycket riktigt.. små häggknopparna har brustit och första små blommorna har börjat blomma. Det doftar av himmel på jorden!

Förutom att njuta av denna magiska majmånad.

Har jag storgråtit ledsna tårar för någon som har det eländigt och som jag önskar fick må bra. Tänk om man kunde bära någon annan.

Samtidigt känt mig så lycklig över att barnen är sådär vårspralliga precis som vi vuxna… jag är så himla tacksam över att hon den där lilla penicillinvägraren blev frisk från elaka Basiluskan, utan antibiotika dessutom och som just nu verkar ha en växaperiod utan dess like och äter lite som en minishettis.

Ett redigt åskmoln har funnits ovan mig också… sådär som det är ibland.

Fast det bättrades när jag dykt ner i skurhinken, morrat lite för mig själv och ordnat oss ett rent och härligt hem. Lite preggogympa på toppen satt också gott.
Jag sa tidigt till mina darlingar här hemma att ”förlåt på förhand. ta ingenting jag säger på allvar idag.”. Barnen har jag inte morrat på, men M har duckat några gånger (och vänt bort ansiktet för att inte skratta åt morrmonstret) och gett mig såna där finurliga leenden på sned, som just idag betytt ”min gravida älskling…”. Han börjar vara rutti på sin fruga som preggo nu. Och om jag kallas ”Lilla My” i vanliga fall, så kan jag absolut blomma ut lite mer på den fronten som preggo… det blir mer av allt då. Folket här hemma har slutat att ens reagera när jag sitter och tokgråter åt något vackert eller sorgligt…

Det är skönt med helg framför nu…

Önskar er en fin helg!

Lillafrun