Bertil. Min älskade Lillprins. Det är mamma som skriver till dig. 

Du kan läsa orden någon annan gång. Inte nu. Att läsa ligger inte alls som fokus i livet just nu… att sova, sova lite till, säga bää som en litet lamm, för att sedan slurpa mjölk så du blir alldeles andfådd och bara måste sova bums igen. Det, är vad du pysslar med. Vilket sommarjobb. Rysligt härligt. En liten, liten vakenstund någon gång under dagen.. annars är det sömnigt, så sömnigt. Och bara en massa mys och gos.

Du ser ut att må så gott. Och vi, hela familjen, med dig. 

Du doftar som en blandning mellan mjölk och rosenknopp. 

Det är midsommar nu, förstår du. 

Din mor känner sig lite sådär rotlös nästan, dessa dagar. Så djupa traditioner, vid ett ställe jag alltid älskat, som liksom ska vändas till något alldeles nytt nu. Men det är dags, för vår Storlilla familj att skapa nytt och eget. Men inte nu, i år.

Vi tar det bara så stilla vi kan. Och det är gott för oss. Helafamiljenmyser. Träffar Storfamilj där hemmahemma. Ja, du var ju där hos Mormor och Morfar igår. För allra första gången. Du fick smaka maten i lite efterhand, så att säga… men visst var den himmelsk? Min Mamma, din Mormor, lagar den godaste maten, så är det bara. 

Det är midsommardagar. Regnet har piskat, men det spelar ju ingen roll. Nu är det bara starka vinden kvar. Solen skiner. Det är junidagar. Och vackrare finns inte. Vi myser. Plockar blommor vid vägens kant. Storasyskonen leker med gulliga grannarnas barnbarn. Vi går långa promenaden. Äter gott. Och binder oss en krans.

Midsommarkrans kallas det, lilla vän. Nästa år binder vi en midsommarstång också, så ska jag hålla dig i handen när vi rantar runt i ring och dansar till små grodorna.

Bertil. Mamma älskar Dig. Du är sagolik. Vår Lillprinsbäbis. 

Det är så förskräckligt fint, det här. Att få vara din och dina syskons mamma. Följa er på vägen genom livet, liksom. Kan det bli större? Eran pappa och jag är evigt tacksamma. 

Jag kan inte låta bli att undra.. just nu är du precis lika njutande bäbis som dina syskon varit i samma skede i livet. Nu är S och J två småttingar som dels är lika, men ändå så himmelens olika. När du, lille B, tittar med dina blå, blå ögon på mig.. tänker jag

”vem är du lilla människobarn? vad kommer du tycka om här i livet? jag tror att du kommer älska mammas bullar och mjölk. Det bara känns så.

Jag lovar dig. Jag ska göra allt, allt, allt för dig. Vara den bästa mamman kan för dig. Älska dig, krama dig, trösta dig, hålla dig i handen och finnas där för dig… en vacker dag behöver du inte din mamma på det sätt du gör nu, om allt går som jag önskar dig. För jag önskar dig livet, lille vän. På alldeles egna ben. Med båda prinsfötterna på jorden, hjärtat tickande av kärlek och med kropp och knopp fyllda av ömsinthet, värme och självtillit.

Tills dess, är jag så mycket din du bara vill. Håller dig i min hand. Min älskade Lillprins. Och följer dig på vägen fram.

Nu, har du precis upplevt livets första midsommar. Och den har varit fin. För vi har varit tillsammans hela familjen. Fått känna kärlek, trofasthet, trygghet och tacksamhet. Och det är det viktigaste. Alltid. 

/Bertils Mamma.

Aka Lillafrun