Så sagolikt vackert.

Tio kallgrader. Låg i-slutet-av-november-sol. Klarblå himmel. Och gnistrande frost.

Med barnen nerbäddade varmt, varmt hade jag en väldigt vacker novemberpromenad. Som ett litet avbrott i allt adventsstökande.

Idag är det torsdag. Frosten är borta och det drippdroppar ute. Perrrfekt att påta inne med massa pyssligt.

Förra året den här tiden, var jag så himmelens ny-preggo-trött (för tredje gången på raken sedan maj månad…förklaring finns HÄR för dig som undrar) att jag knappt vet om jag var vaken under påtandet då. Minns att det var ett gäng väldigt jobbiga veckor, att bara få ihop dagarna med två småttingar och en mamma som kravlade sig ur sängen och kröp på alla fyra som start på dagen.. itvingad sig själv den där bananen och citronvattenglaset, som varje morgon var min räddning och som M ställde fram åt mig när han pep iväg till jobbet och vi andra fortfarande sov.
I år. I år är jag så jädrans vaken. Och jag ska erkänna att jag njuter enormt, av att INTE vara gravid. Jag ääälskar ju att vara gravid, ett himmelskt tillstånd. Men nu är jag liksom så fantastiskt lycklig över att ha alla tre här…

..I Drömgården. Där vi pysslar, påtar och förbereder för advent, tillsammans. Alla är med och alla verkar tycka det är lika trevligt. Det ser ut som jagvetintevad här hemma, med renoveringsstök, städstök, pinaler på absoluut inte sin rätta plats, typ överallt… men det är varmt och gott, ljusen brinner, mjuka musiken spelas, det doftar gott och alla mår bra. Här. På vår Drömgård. Vad mer kan man önska, liksom?

Ta hand om er, mina fina vänner här inne! Hänger ni med oss på instagram och små filmsnuttarna (stories) också? @lillafrunsdagbok heter jag där!

 

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4