Vi vaknar till fredag.

Jag är omringad av en nattvarm, högt älskad unghög. Vi tar oss ann dagen tillsammans. Skrotar inne, facetimar med Morfar och senare Mostrarna M, som alla ringer och hurrar för namnsdagsbarnet Sixten, öppnar kalenderpaket, hänger stor tvätt med ullkläder, sörplar kaffe och känner fredagskänslan… den som saknats lite senaste veckorna, då pappan inte kommit hem utan istället fortsatt iväg för helguppdrag.

Men idag. Så kommer pappan hem. Fredagstidigt. Vi ger oss ut på en gång. Hela familjen. Långpromenad. I en så himmelens vacker decemberdag. Fjorton kallgrader. Och det riktigt isar om våra kinder där vi går fram. Barnen har det varmt och gott i sina vagnar.

Så kommer helgkänslan, som en skänk från ovan. Tempot i kropparna sänks. Axlarna likaså. Vi djupandas. Kommer hem med äppelkinder och friskluft i lungorna. Storebror får lyckan i uppfylld namnsdagsönskan; ”gå till mormor och morfar eller farmor och farfar”. Han får kinderägg i present av oss. Och Farmor hade ordnat likadant. Tänk er själva. Den lyckan. För en fyraåring.
Här hemma gör vi hemmapizza. Mannen och jag pratar livet, hinner pussas en och tre gånger och undrar hur vi smidigast ska få in 90 kvadratmeter takplank till övervåningen?

Nu är det kväll. Jag skulle ha kunnat vara på flärdfullt glöggmingel med så inspirerande inspiratörskvinnor. Men tackade nej dnna gång. Till förmån för det som betyder allra mest.

Att ha hela familjen är samlad.

Juni är högst bekymdrad över hur mamman ser ut i ansiktet. ”Mamma! Du har guuula!?”. Ansiktsmask, förstås ni. Guuuldfärgad. Kommer göra så jädrans ont att dra från ansiktet. Det vet jag. Men det är lite småhärligt ändå. En stund att pyssla om mig själv. Strax amma lillprins. Det slår vilken ansiktsmask som helst i lyckokänsla.

Ljusen brinner och hemmet är fyllt av darlingar.

Det är fredagkväll på Drömgården.

Och jag önskar er en god, god start på tredje-advent-helgen!

Lillafrun