Så tar vi en liten läsarfråga, med en liten rapport angående Minstings ätande och så..

Och så är Bertilen tio, snart elva månader och nu, nuu är vi igång med mat-ätande mellan allt ljuvligt ammande. Varken han eller jag verkar ha den minsta tanke på att trappa ner med det myset, så det är nej ingen o-mätt liten lillprins vi har här hemma. Älskar mätta, belåtna barn!

Och jag fullkomligt älskar ammemyset och är så himla glad och tacksam över att det fungerat så himla bra med alla tre ungar, verkligen inget att ta för givet, det vet jag. Samtliga har helammats till minst 8 månader följt av olika snabbt upptrappande med mat-mat. Vi skyndar långsamt och njuter allt vi kan, av det som är precis just nu. 

För varje barn har liksom känslan av rutin, erfarenhet, tillit och luugn i mammakroppen kommit så det där med ”att gå på känsla” är sannerligen en härlig melodi anser jag. Förutom att kika i livet-dagböckerna jag skriver för alla barn, liksom jämföra ”få se nu, hur levde Sixten och Juni som tio-månaderspluttar?” så läser jag inte bland rader om ”hur ett barn äter vid tio månader”.. för det kanske inte alls stämmer för mitt barn. Däremot kan jag gå in på livsmedelsverket och fräscha upp minnet på vad som är bra att ge barnet och så vidare. Men min huvudtanke?

-Varje unge är unik, utgå ifrån barnet. Gäller alltid, vad än det handlar om. Punkt.

Jag tycker inte om övergången från att enbart amma till att börja söla med pluttemat. Det gör liksom ont i kroppen på mig. Som att en älskad era är slut. Kanske förstår någon vad jag menar, kanske är jag galen. Oavsett, så är det.

Men, det underlättar ändå när lillungen tycker mat verkar intressant och det känns också härligt, när jag vet att jag bjuppar på något som ser gott ut och smakar som något jag själv skulle kunna tänka mig att äta. Hemlagad småttingmat har vi haft till alla tre, det är faktiskt inte alls krångligt att laga och känns så gott i hjärtat att servera.

Att hacka upp goda råvaror som passar små, koka, mixa med en klick smör eller olja och smaksätta med massa goda örter.

Fördelar puréerna i muffinsformar, som vi ställer på en plåt och ställer i frysboxen (eller ute om vintern) i några timmar, innan man kan lägga småportionerna i en burk att ha i frysen.

På det här sättet har man alltid ett hemlagat barnmatsupplag i frysen. Perfekt!

HÄR finns ett inlägg från när Liten var bebbe, med några rara recept för en pytteliten.

Och HÄR finns en drös av goda recept att ta del av inne hos Semper.

Till efterrätt eller mellis tycker Bertilen om exempelvis frukt. Som mosad banan.

HÄR finns ett recept på Avokado- och bananfluff. Så gott mellis för en plutt!

Bertils Plommonpuré!

Ett par teskedar efter lunchen för att hålla lilla magen igång. Också himla gott till kvällsgröten, tycker Minsting.

…

Bertils Plommonpuré! 

Lägg torkade plommon i en kastrull. Täck med vatten. Låt koka i cirka 45 minuter. Fyll på med vatten eftersom det hinner koka undan. När plommon är riktigt mjuka; Mixa! Förvara i en burk i kylen.

Så, det var en liten småttingrapport.

Det ammas för fullt och smakas på nya saker hela tiden.

Nu har två gaddar sökt sig upp och att äta småbitar är en fest, tycker B. Som det ser ut ovan är standard just nu. Smärre sanering efter varje litet mål. Men det är liivet som småttingmor. Och jag älskar det!

Tack och lov har B inte alls förstått att han skulle kunna använda dom där gaddarna till att göra illa mamman med..!

Älskar att ta paus bland trädgårdsfixet, slå oss ner i sköna vilstolen och njuta av bland det vackraste jag vet.

Nu ska vi ta vara på det allra sista av denna ljuvliga, ljuvliga aprilmånad! Önskar er alla en God Valborgsmässoafton!

Lillafrun