Jag strosar runt på gården.
Har precis sovit ner lillprinsen i vagnen och går ner mot lagårn för att dra fram vattenslangen. Katten Fransson följer med förstås och jag kan inte låta bli att fantisera om grejen att öppna lagårdsdörren, inte bara för att hämta någon pryl eller så, utan faktiskt för att säga hej till darlingar. Älskade djur, som skulle förgylla livet än mer, menar jag. Var sak har sin tid. Men både jag och M är peppade på att våga utveckla livet här på gården.
Så går jag runt till blomsterna. Vattnar och knipsar gamla blommor. Pysslar om. Doftar. Andas djupt. Känner blomsterlycka och inre frid.
Till sist går jag mot Gårdshuset. Schersminen, som vi grävde ner förra året. Blommar allt den orkar i år. Så liten men ändå så stark. Och den doftar himmel på jorden.
Smultronschersmin. Kan inte låta bli att fantisera om att den ska växa sig större och större för var år här.
Första luktärterna har börjat blomma. Jag nämns nu till en början bara ta in några stycken att sätta i vas på handfatet. Trots att luktärter ju bara blommar än mer, ju mer man plockar.
Men jag tänker; först njuta synen av dom där ute, sen plocka in.
Trots stöd så dignar det av pioner. Och jag har min Mormor i tankarna. Hon är rosa pion för mig. Jag knipsar av en, går in i hemmet och sätter i vas. Trädgårdsrundan i hjärtat.
…
Min trädgård, liksom.
Okej, min fyrklöver till darlingar rår också om den. Men mest. Min trädgård. Omåttligt lycklig över den som ni märker.
…
Hoppas att ni har goda julidagar!
Jag är flitig att bjuda på från-nuet-färska glimtar i foto och film, på instagram stories, så häng på där med vetja! (@lillafrunsdagbok)
Nu ska jag strax ta lilla barnaskaran och åka till sjön för att bada. Vi möter upp Storan och gänget där. M är hemma och gör ett ryck på övervåningen, plats behöver göras för dagens leverans av gips- och osbskivor förstår ni. Jamen alltså, förstår ni!? Det gör inte jag. Gips och sånt, liksom. Det betyder ju att väggar… och tapeter (!!!)… inte är så långt borta. Vi varvar husjobb, lugnt hemma-häng med att hitta på sommarlovsäventyr tillsammans. Bara vi, och tillsammans med Storfamiljen som är så till, näästan, max samlad här i norr just nu. Det är fantastiskt skönt att senaste två somrarnas brädfodringsarbete är gjort, det är inte samma ”måste-jobb”.. vi behöver inte tänka på väder osv. Så vi unnar oss väldigt lugnt renoveringstempo vissa dagar och det är så jädrans härligt!
Senaste kommentarer