En ömsom småregnig, ömsom smygsolig dag.

Luften är sådär kvav som den kan vara i augusti. Och varm. Det är skönt, alltsammans.

Jag vaknar och hör små liven prata med sin pappa, Bertilen kommer och lyfter på mitt täcke och roffar åt sig det godaste och mysigaste han vet, Mammamjölken. Tänk, jag fick sovmorgon och det var hur skönt som helst.

Det är frukoststök och pyssel vid pysselbänken. Barnprogram på teven, syskonkiv och syskongulligt. Kaffesörplande och smyggäspar. Jag möter M´s blick för första gången på dagen och han är lika fin som alltid. Jag tänker; Tänk att just jag, fick honom och allt det här, barnen, vår livets skatt.

Livet pågår.

-Det är Sommarlovets allra sista dag.

Jag funderar, sammanfattar, rundar av…

Tänker med värme tillbaka på Sommaren. Med älskade småongar i åldrarna 1 år, 3 år och 5 år.

Inte sommaren jag nuddade min supertjusiga vilstol som stått beredd där ute i trädgården dag efter dag. Nej, mannen har förstås inte nuddat den heller.

Men! Det här var Sommaren vi verkligen landat i att vara en 3-barnsfamilj. Alla har fått må bra och för det mesta har energin varit väldans god, en ynnest att få leva sånt sommarliv för både stora och små.

 Förra sommaren var allt så nytt. Så ljuvligt redan då, men jag minns att jag också vissa dagar i början av trebarnsmammalivet, tänkte;”nähäpp.. vi kommer aaaldrig komma ut på gården ens, med alla samlade”… ni förstår vad jag menar.. det tar sin tid att komma in i ett nytt liv liksom.

Poff så var vi på rull med det nya livet då, men nu ett år senare är vi ett så himmelens sammansvetsat gäng. Och som vi har njutit av guldstunder i massor. Allesammans. Hela ”Familjefemman”, som Minimannen säger.

Jag-och-barnen-Sommarlov här hemma på Drömgården. Jag minns småturerna till sjön, där jag sjåade fram med badpuffar och festis och njutarsynen där alla barn hade det så gott. Ganska så ruschasamt också, som ni anar. Följt av många på ett sätt intensiva (högsommar-farten liksom!), på ett sätt lugnare (hej! två päron hemma, betyder lugnare tider ju!) alla-tillsammans-semesterveckor. Ljuvliga sommarveckor som pågått ända till nu.

Tid tillsammans. Att göra. Och att bara vara. Trädgårdslyckan. Känslan av att vi har tids-råd att göra saker tillsammans om dagarna och inte behöver spika på hemmet utsida som ska bli tätt innan hösten, som vi ju också haft det två somrar i rad. Många renoveringstimmar har det blivit men inget som känts jobbigt eller pressat, bara kul. Så ljuvligt att se lilla bäbisen förvandlas till en liten tjavande lillprins som är nyfiken på precis allt. Älskade dagen där vi vandrade/klättrade uppför Skuleberget. Sommarkalasen här hemma. Höra klokskap från vår femåring, han som sammanfattar sommarlovets bästa med orden ”Gotland, Kneippbyn och att vi fått vara tillsammans”.

All familj, släkt och vänner vi träffat. Gotlandsresan, säger vi alla. Familjedaten i Visby. Och tänk att Juni fick träffa Pippi Långstrump. Sommarkvällarna med ”sommarnattandet”, där jag och M haft ljuvlig prat-tid och barnen snusat gott. Morgonrundorna där jag sprungit alldeles själv och hunnit tänka egna tankar och andas i min egen takt.

Nu börjar en hel hop alla-tillsammans-veckor lida mot sitt slut. Det känns lite vemodigt förstås, men ändå inte särskilt sorgligt..  än om vi ju gärna skulle fortsätta att ha Vackerpappan hemma såhär mycket, precis alla veckans dagar.. men annars, inga drastiska förändringar. Vi återgår till Den Älskade Vardagen tillsammans. Jag ser så fram emot ännu en höst som HemmaMamma med våra småttingar.

Så evigt tacksam över den här Sommaren och så innerligt tacksam att få fortsätta leva vidare på det sätt som vi i vår familj, mår allra bäst utav.

Hoppas så, att ni också känner att ni haft en god sommar och får/fått landa lagom mjukt i vardagen.. 

Lillafrun