(Inlägget innehåller en reklamlänk!)

Titta!

Min alldeles egna Arbetshörna.

Jag är så glad för den. Så mycket mer värt att jag får en egen hörna för allt mitt skrivande och fotofixande, istället för att en alltid-tom spjälsäng står där. Alla ungarna sover ju hos oss och vi tänker njuta av det tills den dagen dom själva inte vill sova så. Sådetså.

Alltså hur fint är det inte med ådringsmålat?

Det här skrivbordet loppade jag här på gården. Vi hittade det på ”tredje vind” när vi rensade inför den renovering som pågår och pågår. Ett så fint fynd att finna, visst?

Jag har precis flyttat in, men trivs redan. Ser ni mina små pluttis-Emmeli-skor där på bordet? Jag veeet, … ”inga skor på bordet”, så säger skrocken. Men, jag tänker tro att dom bringar mig tur där.

Och i lådorna?

Finaste anteckningsböckerna jag vet om (finns HÄR).

Och en bild. Från typ 1991/1992. På mig och Pappa.

När jag sitter där vid gamla skrivbordet om kvällarna. Författar texter och funderar över livet. Känner jag mig ömsom som en liten flicka, med fötterna på jorden och också med drömmar så svävande stora. Ömsom, som en novembertrött trebarnsmor som fyller i barnens dagböcker, med ord från Livet. Trött. Men så lycklig. Alltsammans stämmer.

Så nu vet ni, hur min alldeles egna lilla Arbetshörna ser ut!

Nu ska vi ta tisdag här hemma. Drömgården är inbäddad i frostig kristyr. Det ser rackarns kallt ut. Vi tassar runt i ullkläder och Farmorstickat. Tänder ljus, brygger kaffe och kokar gröt. Ännu en lugn morgon.


Önskar er alla en god tisdag!

Emmeli

G-VMBJT57ZE4