Det här är fortfarande så otroligt overkligt.

Och jag kommer inte att tro mina ögon förrän den dagen det är definitivt.

Så overkligt. Så känslosamt.

Ska min flickedröm bli sann? Inväntar vi två hästar hit till Drömgården inom några veckor? ..som kommer ströva precis utanför husknuten och förgylla vårt liv precis varje dag? Är det sant att jag ska få öppna mitt hjärtas efterlängtade kapitel, tillsammans med dom där fyra människorna jag älskar mest?

Ja, det sägs så.

-Nyp. Mig. I. Armen.

Det blev så definitivt den där lördagen för ett par veckor sedan, när mannen spettade och jag slog ner. Stolpar. För Vinterhage. Hela familjen var delaktig.

Drömgården väntar fler familjemedlemmar. Och exakt alla här på gården är så peppade.

På ett sätt är det här en sån sagolik kärleksförklaring från M till hans fru. Han vet hur mycket det här betyder för mig. HAN, har i flera år skickat hästannonser till mig. Men JAG, har sagt nej. Inte tyckt att vi skulle ro det i land.. jag som varit gravid, en masse, senaste 5 åren liksom. Så tidigare i höst, kom det ännu en hästannons till mig från M. Och då gick det liksom inte att stoppa längre. Hästabstinensen. Plötsligt var vi i norrnorr, en söndag för några veckor sedan, hästhjärtat bultade och inte bara jag, utan också mannen och Bertilen blev kära. Storasyskonen har ännu inte träffat krakarna men är så glada redan nu… hoppas det håller i sig!

Ställer i ordning, röjer, rustar, läser på, funderar, spånar, löser, fixar… mycket sånt har vi gjort och gör just nu. Men snart är det nog tusan bara att ringa Bonden om första höbalen, tappa upp vattnet i värmebaljan och insupa en alldeles ny resa i livet. Med hästar vid husknuten.


Och ni får hänga med, förstås!



Emmeli

G-VMBJT57ZE4